– SSAB-avtalet innebär ingen lönesänkning. Pengarna kommer att betalas tillbaka, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä. Han ser inga problem med det avtal som klubbarna tecknat med företaget.
Han värjer sig mot beskrivningen av avtalet skulle innebära sänkt lön.
– Här handlar det om 100 procents betalning sett över hela perioden. Företaget ska betala tillbaka pengarna, det har klubbarna garantier för i avtalet, försäkrar han.
Under det närmaste halvåret kommer IF Metallarna vid SSAB i Borlänge och Luleå – Oxelösund röstar idag – att få 90 procent av lönen mot att de jobbar 80 procent av tiden. 10 procent av arbetstiden kan de anställda välja mellan att frivilligt delta i friskvård eller få tjänstledigt utan löneavdrag.
De pengar som IF Metallarna förlorar under halvåret – cirka 12 000 kronor – ska betalas tillbaka när tiderna blivit bättre. Sannolikt efter 2014 då stålkonjunkturen gissningsvis har förbättrats.
– Företaget är återbetalningsskyldigt, det är helt klart enligt avtalet. Däremot finns det ingen plikt för medlemmarna att arbeta tillbaka den tid man är skyldig.
– Man kan säga att medlemmarna lånar ut 10 procent av lönen som man sedan får tillbaka. Räntan skulle i så fall vara att man inte behöver jobba igen tiden.
SSAB:s kommunikationschef Helena Stålnert säger idag i Svenska Dagbladet att ”pengarna inte kommer att betalas tillbaka vid ett visst tillfälle”. Han hon fel alltså?
– Hon har fel. Det finns en skrivning att pengarna ska betalas tillbaka.
Men hon säger också att det kan ”bli tal om vinstdelning” och att ”vi då kan titta på hur det i så fall kan hanteras”.
– Det finns ingen frivillighet i det här. Pengarna ska ut.
Du ser inte överenskommelsen på SSAB som ett krisavtal?
– Det är ett avtal träffat i en lågkonjuktur och som håller sig inom kollektivavtalet. Avtalet innebär sänkt arbetstid och att lönen i slutändan blir 100 procent. I krisavtalet 2009 fanns ingen återbetalningsskyldighet för arbetsgivarna. Det är den stora skillnaden.
Är du inte rädd att exemplet SSAB ska sprida sig?
– De arbetsgivare som läser missvisande rubriker om ”sänkt lön vid SSAB” kanske frestas. Men så fort de får klart för sig att de måste betala tillbaka varje öre så tror jag inte intresset är lika starkt. Det här handlar ju inte om att sänka lönen.
Hur kan uppgörelsen på SSAB vara förenlig med Stål- och metallavtalet?
– Avtalet ger rätt att variera arbetstiden i syfte att utjämna svängningar i efterfrågan över åren. Det är precis det som hänt vid SSAB.
Går det att göra liknande överenskommelser på Teknikavtalets område?
– Ja, även där kan de lokala parterna komma överens om varierad arbetstid under ett eller flera år. I en sådana varierad arbetstid kan lönen variera utifrån arbetstiden men i slutändan får ingen lönesänkning ske.
– Arbetstiden är normerande under avtalsperioden. Till exempel: arbetstiden dagtid är 40 timmar i genomsnitt per helgfri vecka. De lokala parterna kan komma överens om att under några månader ha en kortare arbetstid, exempelvis 32 timmars vecka för att sedan under lika många månader jobba 48 timmars vecka.
– På så sätt blir veckoarbetstiden under den avtalade tiden 40 timmar i genomsnitt per vecka. Av det följer att även lönen under perioden kan variera men att den i slutändan blir den samma som utan varierad arbetstid.
Är du inte rädd att SSAB-avtalet ska ge arbetsgivarna råg i ryggen och kräva ett krisavtal som 2009?
– Arbetsgivare kräver hela tiden löneflexibilitet, oavsett kris eller inte. Vi befinner oss inte i en situation som motiverar krisavtal.
Varslen ökar, arbetslösheten stiger. Vad är skillnaden för förbundets medlemmar menar du?
– Läget är inte som 2008–2009. Förra månaden, i oktober, varslades 3 041 på våra områden. Motsvarande månad 2008 varslades mer än tre gånger fler, 9 400.
– Det senaste halvåret har 10 000 inom IF Metall varslats. När vi skrev krisavtalet hade 50 000 varslats de föregående sex månaderna. En avsevärd skillnad.
– Då hade vi en finansiell kris som lamslog betalningssystemet. I dag rör det sig om en klassisk efterfrågekris.
Men när det gäller stålindustrin handlar det snarare om en strukturkris snarare än efterfrågekris. Det finns för många stålverk i förhållande till efterfrågan i Europa.
– Och det måste lösas med strukturåtgärder. Stålindustrin i Europa är i kris, till en del därför att de europeiska bilföretag som tillverkar småbilar går dåligt. Det kan man aldrig lösa med krisavtal av den typ vi hade 2009.
Även bilindustrin lider ju av samma strukturproblem som stålet. Det finns för stor produktionskapacitet i förhållande till efterfrågan. Är du inte rädd att SSAB-avtalet ska sprida sig till fordonsindustrin?
– Teknikavtalet, som tillämpas för våra medlemmar i fordonsindustrin, tillåter variation i arbetstiden. Det används flitigt, dessutom i både goda och dåliga tider.
Innebär SSAB-avtalet en olycklig start på avtalsrörelsen för er?
– Det kommer säkert att användas av arbetsgivarna för att beskriva situationen som oerhört mörk. De kommer att säga att det inte finns något utrymme för löneökningar.
