Gruvtolvan fick hård kritik när historien med fuskande gruvarbetarna dominerade tidningarnas förstasidor i Norrbotten. En av fackets representanter blev fysiskt hotad.

Jari Söyrinki hade jobbat 14 timmar. Hans uppdrag som ordförande för Gruvtolvans gruvgrupp i Kirunagruvan innebar att han förhandlade för och stöttade de tjugo fuskanklagade gruvarbetarna. Men alla i Malmfälten höll inte med om att facket skulle försvara ”fuskarna.” När Jari Söyrinki var ute på en kvällspromenad för att varva ner mötte han två välbyggda killar, där den ena tog ögonkontakt och stirrade på honom.

– De vände om och kom tillbaka. Killen slog ett slag i luften nära min tinning. Sen försvann de.

Jari  Söyrinki förstod först inte vad som hänt. Sedan kopplade han ihop Gruvtolvans uttalande i pressen med angreppet.  Någon dag senare var det dags igen. När han stod i kön på en snabbmatsrestaurang för att köpa hamburgare kom fyra–fem killar fram.

– De var som en flock pirayor. De ifrågasatte varför facket försvarade fuskare.

Jari Söyrinki tycker att det är märkligt att inte människor förstår fackets roll.

– Det finns inga omständigheter där jag backar från mitt uppdrag att försvara medlemmar.

Du utsattes för hot. Funderade du aldrig på att avsäga dig ditt uppdrag?

– Nej, varken folk på stan eller företaget kan få mig till det. Så länge jag har förtroende från medlemmarna sitter jag kvar.

Det värsta drevet pågick i ungefär två veckor. Efter Gruvtolvans årsmöte, då de anklagade själva gick upp på scenen och gav sin förklaring, förbättrades stämningen.

– Precis i början, när det var som tyngst, gick flera personer som själva haft fackliga uppdrag ut i pressen som självutnämnda experter och fördömde gruvarbetarna. Det gjorde mig förbannad. De hade inte alla fakta och de borde veta att som förtroendevald är det vårt uppdrag att försvara medlemmarna.