Träbänkar, varm korv och en grön plan för sammanhållningen. Häng med till sju byar i ett strukturomvandlat Sverige som vårdar fotbollens själ.
Laget i deras hjärtan heter inte Chelsea eller AIK. De stavas Grytgöl, Djursdala, Vallen, Grönbo, Svanstein, Mallbacken och Ytterhogdal.
Bruksorter utslängda på kartan, som lever, i vissa fall överlever, genom den lokala fotbollsföreningen.
Som utbildningsansvarige Anders Bengtson uttrycker det:
– Här är det på riktigt. Här ÄR det på liv och död. Det handlar om att Grytgöl överhuvudtaget ska finnas kvar på kartan. Att ha en tidtabell. Det är stort nog, så att säga.
I Torsten Letsers bok Fotfolket (Idus förlag) möter vi eldsjälarna, fansen, lagen och får oss berättat allt vi behöver veta om fotbollens innersta väsen. Långt från den pengastinna proffsvärldens tv-glamour.
Vi får följa med på en resa in i fotbollens lokala värld, från Djursdala i Småland till Svanstein norr om polcirkeln.
Möta människorna bakom föreningen. Människor som berättar om engagemanget, det förändrade arbetslivet, den nya tiden, där fotbollen blivit kittet mellan då och nu.
Författaren konstaterar att förr föddes man in i kyrkan. På de här orterna föds man in i klubben, den samlade kraften.
Klubben som blivit kyrkan mitt i byn.
Torsten Letser bjuder på nostalgiska klacksparkar men framför allt en finstämd landsbygdsmosaik av passionerade röster sprungna ur vad han kallar fotfolket.
De som bär upp. Förvaltar och ägnar en stor del av sin vakna tid åt ett många gånger helt ideellt arbete.
Här finns bland andra Greta Pettersson i Grytgöl, under många år föreningens kassör, målkungen Helge ”Lill-Kalle” Karlsson i Djursdala, Ytterhogdals ”ultrafan” Gunnel Jansson.
Mogna röster.
För det är slående hur föreningslivet bärs upp av de lite äldre.
De som vill hålla liv i bygden. De som klipper gräset, blandar färg och kritar linjerna.
De som ser till att fotbollen inte är en flykt från vardagen, inte är en del av vardagen, utan är vardagen. I Sverige 2013.
Långt från Friends Arena.
