Kultur är resor. Den förflyttar våra tankar. Vi upptäcker världen. När kulturföraktet sipprar tänker jag mig tillvaron utan konst.
Jag reser från öst till väst. Från nord till syd. Har ibland uppdrag utomlands. På resorna besöker jag museer och utställningar, både som tidsfördriv och för att få en upplevelse. Böcker och musik är sällskap på tågen.
Vad är en upplevelse?
På Museo Carmen Thyssen i Malaga visades nyligen konst av spanska 1800-talskonstnärer. Santiago Rusiñols landskapsmålningar. Ramon Casas närgående porträtt av spanska människor.
Lerins björkar eller Santiago Rusiñols spanska skogar.
Jag är där.
Vera Nilssons bisarra barnporträtt eller Ramon Casas spanska blickar.
Jag är där.
Jag är också där när jag sitter på barnmottagningen med sjuka dottern. För på väggen hänger strandskatan som vi försjunker in i medan vi väntar på doktorn. På Fotografiska översköljs jag av Sebastião Salgados hisnande fotografier som är ett slags kärleksbrev till vår planet. Jag påminns om vad vi har att förvalta.
Kultur är resor. Stämningar. Den förflyttar våra tankar. Vi upptäcker världen.
När kulturföraktet sipprar tänker jag mig tillvaron utan konst.
Så plockar vi ner tavlorna från våra väggar hemma. Vi dansar utan musik. Vi glömmer böckerna vi läst. Stänger biblioteken. Serietidningar och barnteater bort. Keramikljustakar, skålar och muggar, bort bort. Bort med småteatrar, operahus och konserthus. Såga ner städernas statyer och jämna Astrid Lindgren-trädgården i Vimmerby med marken. Några nya tonsättningar behöver vi inte! Och inte några nya pjäser. Vad ska vi med dikter till på bröllop och dop, på våra begravningar? Dra hörlurarna av alla ungdomar.
Vad ska vi ha konsten till?
Kulturdebatten blossar då och då upp för att snabbt slockna igen. Man ska absolut inte önska sig en skogsbrand. Men man kan gott önska sig en kultureld. Men då talar jag inte om en låg löpbrand, eller en toppbrand som sprider sig från trädtopp till trädtopp. Jag talar om en rejäl jordbrand, som går djupt via rötter och död vegetation. Det finns en dröm, att kulturbudgeten ska vara en procent av statsbudgeten. Låt så ske, lovar att vården, skolan, omsorgen och arbetsmarknaden också skulle vinna på det.
Susanna Alakoski är författare. I april kommer hennes nya bok April i Anhörigsverige.
