Klyftan mellan de fattiga och rika blir allt större. Men Svenskt näringsliv verkar helt oberörda och kommer med lösningar som visat sig verkningslösa.
Oxfam är en organisation som arbetar med fattigdomsbekämpning. De presenterade
i januari en rapport som visade att inkomstskillnaderna i världen är enorma. Om inget drastiskt inträffar kommer vi när detta året är slut konstatera att den rikaste procenten av jordens befolkning äger mer än alla övriga tillsammans.
Inkomstklyftorna har ökat dramatiskt de senaste åren, både i världen och i Sverige. De som tycker att detta är oproblematiskt argumenterar för att den extrema fattigdomen i världen samtidigt minskar. På vilket sätt det hänger samman med en extrem förmögenhetskoncentration är dock högst oklart.
Utvecklingen är logisk med tanke på att den ekonomiska politiken de senaste decennierna präglats av en nyliberal agenda. Oavsett vad man tycker om detta börjar nu allt fler betrakta de ökade inkomstklyftorna som ett problem. I USA pågår en debatt om hur tillväxten påverkas av att normalhushållen inte haft någon reallöneökning de senaste 40 åren samtidigt som ett fåtal blivit enormt rika.
I Europa pågår en liknande diskussion. Åratal av åtstramningspolitik har skapat massarbetslöshet och allt fler välutvecklade länder har ett nytt fenomen på halsen, nämligen en ökad omfattning av ”working poor”. Helt enkelt människor som har jobb man inte kan försörja sig på.
Mot bakgrund av detta är det uppseendeväckande att Svenskt Näringsliv verkar helt oberörda av den debatt som pågår i omvärlden. I en intervju i Arbetet nyligen uttalade sig vd:n Carola Lemne om hur hon såg på svensk arbetsmarknads framtid. Hennes bild var att vi måste tillskapa nya låglönejobb i tjänstesektorn för att lösa arbetslösheten. Skälet till detta är enligt Lemne att alltför många människor har för låg utbildning och därmed så svag ställning på arbetsmarknaden att de inte kan matchas in till mer kvalificerade jobb.
Det är, förutom den sorgliga människosynen, ett recept som har provats med föga önskvärt resultat. Det är bara att se sig omkring för att upptäcka det. Undersökningar har dessutom visat att människor fastnar i låglönesektorn. Det fungerar inte som en språngbräda till mer kvalificerade yrken.
För svensk fackföreningsrörelse har det alltid varit en självklar utgångspunkt att rusta och utveckla människors kunskap för att möta en ny arbetsmarknad. Det är bland annat så vi har utvecklat en konkurrenskraftig industri i det här landet.
Låt oss därför fokusera på utveckling istället för anpassning. Sveriges löntagare förtjänar det. Svenskt näringsliv behöver det.
Per-Olof Sjöö är förbundsordförande för GS-facket.
