Professor Irene Jensen lägger ett stort ansvar på arbetsgivarna för att stoppa den växande psykiska ohälsan: börja jobba förebyggande på arbetsplatsen i stället för att bara skuldbelägga enskilda individer.
Så kan arbetsgivare förebygga psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige och står för omkring 40 procent av alla sjukfall. I dag finns forskning som visar vilka metoder som ger bäst resultat för att förebygga och åtgärda arbetsrelaterad psykisk ohälsa. Forskningsresultaten har nu sammanställts till riktlinjer för företagshälsan. Riktlinjerna hittar du här.
Vid Karolinska institutet har forskare med Irene Jensen i spetsen sammanställt det svenska och internationella kunskapsläget kring psykisk ohälsa och psykosocial arbetsmiljö.
– Vi måste jobba betydligt mer med arbetsplatsnära insatser visar forskningen. Det går att förebygga ohälsa med en bra struktur i det systematiska arbetsmiljöarbetet där man inkluderar psykosocial arbetsmiljö på ett mycket bättre sätt än vad vi gör i dag. Där har cheferna en nyckelroll, säger Irene Jensen, forskningsledare vid KI:s avdelning för interventions- och implementeringsforskning.
Precis som chefer behöver en grundläggande kunskap i ergonomiska risker på arbetsplatserna, att man inte kan lyfta tungt hela dagarna eller ha för konstiga arbetsställningar, så måste cheferna känna till riskerna för att utveckla psykisk ohälsa på grund av arbetsfaktorer.
– Det är inte meningen att cheferna ska bli psykologer eller terapeuter, men de måste veta vilka riskerna i arbetsmiljön är och hur man kan förebygga dem. Organisationen som man verkar inom måste också ge stöd för detta arbete, säger Irene Jensen som för fem år sedan blev Sveriges första professor i företagshälsovård.
Utifrån det aktuella forskningsläget står det också klart att cheferna själva ligger i riskzonen.
– Om man har en tuff arbetssituation med mycket stress och inte får möjlighet att genomföra förbättringar hur ska man då kunna stötta medarbetarna och få till en bra arbetsmiljö?
Irene Jensens team har utifrån forskningsläget format en riktlinje som ska underlätta arbetet:
– Vi har gjort enkla tabeller som man kan använda som checklistor. Vilka brister i arbetsmiljön som finns belagda i forskningen. Då kan man ha det som underlag, dels för utbildning av cheferna, dels för att komplettera den checklista som redan finns i skyddsronderna om fysisk arbetsmiljö. Psykosociala faktorer kommer då med på ett bra sätt.
Du pratar om paradigmskifte. Hur menar du?
– Vi måste börja titta bortanför individen. I dag är det ett väldigt fokus på individen. När man rasar ihop så får man insatser och det spekuleras i vems fel det är. Många gånger lägger man det på individen. Hon eller han orkade inte med. Det blev för mycket med både hem och jobb. Och det kan ju stämma. Men paradigmskiftet består i att vi måste börja tänka mer förebyggande.
Även om belastningar i privatlivet bidrar till att en människa rasar ihop betyder ju inte det att man inte ska förebygga genom att minska riskerna i arbetet, resonerar Irene Jensen.
– Det är paradigmskiftet. Vi kan inte bara hålla på och behandla när man väl ramlat ihop utan också ganska så omgående ta tag i och göra en ordentlig utredning kring arbetsförhållandena och då inte bara ihop med den drabbade utan också tillsammans med närmsta chef.
Hur ska ni sprida forskningsresultatet så att kunskapen kommer till användning ute på arbetsplatserna?
– Vi jobbar ganska intensivt med det. Redan när vi definierar problemen och genomför våra studier gör vi det i nära samverkan med dem som berörs. Arbetsgivare, arbetstagarparten och företagshälsovården är med från början. På det viset får vi också god hjälp med spridningen. Och i arbetet med riktlinjerna har vi använt praktiker på företagshälsovården som dagligdags möter anställda med olika typer av problem, säger Irene Jensen.
