Musik. I dagarna är det hundra år sedan Joe Hill begravdes i Chicago. Joe Hill, den faderslöse ynglingen från Gävle som egentligen hette Joel Hägglund. Han hade avrättats misstänkt för mord sedan han vägrat avslöja sitt alibi för mordkvällen.
Fyra sånger om Joe Hill
Fred Åkerström: Jag drömde om Joe Hill i natt.
En svensk översättning av I Dreamed I Saw Joe Hill Tonight. Joan Baez gjorde den känd för rockgenerationen, Tom Morello från Rage Against the Machine tog den med in i 2000-talet.
Otis Gibbs: Joe Hill´s Ashes.
En nutida amerikansk folksångare med raspig Tom Waits-röst och osande texter.
Phil Ochs: Joe Hill.
En sjuminuters berättelse om den svenske invandraren som organiserade amerikanska arbetare. Musiken lånades från Woody Guthries låt om Tom Joad, en annan arbetarmartyr som var huvudpersonen i John Steinbecks roman Vredens druvor. Den mest minnesvärda versionen av Joe Hill är en liveupptagning där Phil Ochs kompas av John Lennon på dobro. Låten finns i en något råare version med Billy Bragg.
Woody Guthrie: Joe Hillstrom
Låten handlar om justitiemordet på Joe Hill. Rätten hade inga bevis, ändå döms han till döden. Guthrie avslutar låten med ”goodbye Joe Hillstrom you done a pretty good job”. Han var med och organiserade arbetarna.
För den unga amerikanska arbetarrörelsen blev Joe Hill en martyr, en legend som levt kvar i de sånger han skrev och som samlades i The Little Red Song Book.
Den lilla röda sångboken kom Woody Guthrie över när han luffade med mellanvästerns jordlösa fattigbönder mot Kalifornien under depressionens trettiotal. Vid lägereldarna hördes inte bara sångerna utan även vad Joe Hills anarkosyndikalistiska fackförening IWW stod för. Guthrie skrev sången Joe Hillstrom, det namn som Joe Hill först tog sig när han steg i land i USA.
Ungefär samtidigt rasade inbördeskriget i Spanien. Frivilliga amerikaner anslöt sig till det antifascistiska motståndet och två unga radikaler skrev sången som skulle följa Abraham Lincoln-bataljonen till de spanska slagfälten, I Dreamed I Saw Joe Hill Last Night.
Just den sången presenterades för en ny generation på Woodstockfestivalen 1969. Innan Joan Baez sjöng den sa hon: ”Det spelar ingen roll hur lång tid som gått, den här sången är alltid aktuell.” I publiken satt författaren Stephen King och hans hustru – de kom att döpa sin son till Joe Hill, vilket står att läsa i Göran Greiders bok Städerna som minns Joe Hill.
Legenden hade överlevt. Joe Hills ”historia är tung och djup” skriver Bob Dylan i sina memoarer. ”Joe älskades av alla arbetare över hela landet, av gruvarbetare och köttstyckare, av skyltmålare och grovsmeder, av murare, ångpannemekaniker, järnbruksarbetare. Vilka de än var, så enade han dem och kämpade för deras rättigheter, riskerade sitt liv för att göra tillvaron drägligare för underklassen, för de icke-priviligierade, för de sämst betalda och sämst behandlade arbetarna i landet.”
Joe hade ljuset i sina ögon, skriver Dylan.
