Värdet på arbetskraftens hälsa har inte hängt med när samhället har lämnat allt mer åt parterna att hantera. Regelverk och beskrivningar av ansvar finns. Men det läggs mer resurser på att kringgå ansvaret än att forska om och förebygga ohälsa i arbetslivet. Arbetskraften är utbytbar.
Om skribenten:
Peter Lindström (S) är regionalt skyddsombud och arbetsmiljöansvarig i GS-facket Norr.
Entreprenader, underentreprenörer med utländska arbetstagare och bedrövliga förhållanden får göra allt fler av de riskfyllda arbetena. Arbetare ställs mot arbetare. Du blir uppsagd för att du blivit skadad av ditt arbete och inte längre kan utföra samma saker.
Nya ämnen, arbetsprocesser, ett högre tempo, och ensidigare uppgifter skapar nya och påskyndar de gamla arbetsjukdomarnas förstörelse av individen. Men det som skrämmer mig mest är den avsaknad av kunskaper om risker i arbetslivet som utbreder sig. Och finns det kunskap om riskerna så saknas insikt (eller vilja) om hur man ska förebygga och åtgärda dem.
Runt om i världen ökar kunnandet om arbetsrelaterad ohälsa. I Sverige står vi och stampar – eller backar – för att vi inte ersätter de luckor som pensioneringar och andra avgångar i arbetslivet medför. Allt för få kan och vet hur man arbetar förebyggande, anser jag. Incitamenten är för små, stödet är obefintligt och kraven efterlevs inte i nog hög utsträckning.
Möjligheterna till efterlevnad, kontroll, har minskat. Kostnaderna för de sjukdomar och olycksfall som arbetslivet skapar hamnar på individ och samhälle – arbetsgivarna byter snabbt ut ”förbrukad ” arbetskraft.
Vi måste få arbetsgivarna att ta större ansvar (och kostnader) för de arbetsrelaterade sjukdomarna. Det är för enkelt, billigt, att byta ut arbetskraft eller avsluta verksamhet.
Forskning och kunskapsförmedling är för stort för enskilda företag att hantera när det gäller arbetsrelaterade skador. Staten måste vara huvudman, men man bör kunna ta betalt av företagen för denna verksamhet. Även företagshälsovården bör ha en huvudman som fördelar kostnaden på dem som står för arbetsskador och -sjukdomar, det vill säga företagen via skatter och avgifter.
För att ge de seriösa företagen mål att jobba mot så kan vi minska arbetsgivaravgiften om den anställda är helt skadeslös vid pensionering , om företaget har utbildad personal som dokumenterar ett aktivt förebyggande arbetsmiljöarbete och kan påvisa preventiva insatser, och så vidare.
Alldeles för många har lämpats över till staten att försörjas medan företagen snabbt och enkelt byter ut arbetskraften som förbrukats. Det måste till en ändring.
Värdera arbetskraften rätt, på samhällsnivå inte på företagsnivå.
Peter Lindström (S)





































































































