GÄSTKrönika Mobilens larm ljuder. Snooze. Snooze igen. Bryter mig upp ur sängen. Får i bästa fall i mig någon form av frukost. I huvudet går ramsan på repeat: Vad håller jag på med?
Om skribenten:
Stefan Eriksson, 35 år. Sågverksarbetare för lön och musiker för kul. Bor i Skinnskatteberg.
Matlåda, hörselkåpor, mobilladdare rafsas ner i en plastpåse. Nerför trapporna till hallen. Fötterna hittar till arbetskläderna av gammal vana. Har två uppsättningar som besiktigas med näsan, ögonen och händerna. Måste jag byta ut något?
Huvudet fungerar inte. Känner igenom fickorna så allt är med och sedan ut till bilen i ett huj. På rakan innan jobbet går chevamotorn på höga varv och jag lider. Lovar mig själv att den ska få gå lugnare i morgon. Fast jag vet och den vet att jag ljuger. Intalar mig att amerikanskt järn ska hålla.
Parkerar och går inlindad av snöfall och industrilampornas sken längs stigen till min arbetsplats. Hjärnan börjar starta upp.
Detta är min Via Dolorosa brukar jag tänka ibland. Via Dolorosa betyder ”smärtans väg” och är sägs vara den väg som Jesus bar korset upp till Golgata där han sedan korsfästes. Ibland hälsar jag på en truck som åker förbi. Klockan 06.00 är jag inloggad på skiftet och förvandlas till en superhjälte.
Jag jobbar på en såg och jag är tillsammans med mina kolleger vad man brukar kalla för vanligt folk. Här finns den utbildade konditorn som har koll på dom nya rutinerna och mannen från ett annat land som inte kan säga knäckebröd men som är expert på klingor. Bluesmusikern håller alla glada och har järnkoll på vad som funkar och inte. Vi har bordhockeyvärldsmästare och naturmänniskor och halvsupisar.
Vi är dom som hanterar maskiner och arbetsordrar för miljontals kronor. Vi är dom som gör mer än det som förväntas av oss varje dag. Vi lyfter mer, vi andas in mer, vi räknar ut mer grejs än vi orkar tänka på. Vissa dagar pajar någon av oss, det är helt normalt. Då tar vi andra vid.
Sågen vi jobbar på är över hundra år. Jag vill gärna tro att det är en nedärvd arbetarkultur som gjort den så gammal. På något vis har vanligt folk före oss lyckats överföra sin skicklighet och envishet. Cheferna har inget att göra med det.
Människans ursprung kan spåras till någon urmänniska i Afrika som var klok nog att fly rovdjuren och modig nog att hoppa över avgrunden till säkerhet.
Från tidernas begynnelse var det vanligt folk som fick saker att hända och det är deras arv som än idag får människor att trotsa klockan och skynda till jobbet. För det är vanligt folk som bär upp hela skiten.
