Dagens Arbetes granskning av Afa har väckt stort intresse i flera andra medier men framför allt hos läsarna.Här tre av era egna berättelser.
Bertil: ”Afa hävdade att skadan var ärftlig”
”Allt det ni skriver stämmer in på mig. Jag hade kontakt med Afa när jag skadade ryggen. Jag fick inte öre. Efter 25 års inbetalningar till facket. Varför ska man lura folk till att ha försäkringar? Tro att man har ett skyddsnät om något händer!
Och Försäkringskassan, suck. Bara en massa överklaganden. Utförsäkrad i 8 månader!!
Jag skadade ryggen på jobbet 2010. Trodde det var en sträckning i ryggen först, men efter 4 veckor var jag tvungen att söka läkare. Diskbråck. Försäkringsbolaget undrade: Varför gick du inte till läkare direkt? Man springer inte till läkaren för allt, inte jag i alla fall.
Jag remitterades och opererades och började arbeta. Men efter 6 månader försvann förmågan att gå längre sträckor. Gå till affären? Glöm det, var det kö till kassan kunde jag inte gå.
Jag anmälde skadan till Afa men fick avslag. Afa hävdade i beslutet att skadan var ärftlig. Men jag hade inte varit sjukskriven eller sökt läkare före skadan!
Afas dom var: för att ersättning ska kunna betalas från försäkringen krävs att övervägande skäl talar för att besvären eller sjukskrivningen beror på olycksfallet. Vi har godkänt att du råkade ut för ett olycksfall i arbetet. Däremot har vi beslutat att din sjukskrivning INTE beror på olycksfallet. Du kan därför inte få någon ersättning.
Jag överklagade men överklagan avslogs. SUCK, vad ska man med arbetsskadeförsäkringar?
I dag efter 3 stora ryggoperationer har jag ständig värk och taskig ekonomi. Tänk om man kunde fått hjälp från försäkringen man trodde att man hade rätt till.”
Fotnot: Bertil är inte berättarens riktiga namn. Han vill vara anonym.
Mats Eriksson: ”En tung börda att inte få upprättelse”
”Ibland inbillar jag mig att smärtorna inte är så farliga. När jag sen jämför mitt liv med mina vänners så inser jag hur begränsad och isolerad jag är. Jag är bara 43 och har tappat livslusten.
Jag har sedan 1996 jobbat som maskinoperatör på ett förpackningsföretag. Jag har under hela mitt liv trivts med att jobba inom industrin och hade planerat att göra det fram till min pension. Jag har jobbat och betalat skatt. Varit med i facket sedan 16-årsåldern.
När nya maskiner skulle installeras ställdes orimliga krav på personalen. Stressigt, rörigt. Repetitiva lyft. Personalen informerade ansvarig chef, huvudskyddsombud och fackliga företrädare om den dåliga ergonomin och psykosociala arbetsmiljön, men det gjordes inga förändringar.
Jag var med om två olyckor. Under hög stress och tidspress fångade jag reaktionsmässigt en tung låda när den föll av en lastpall. Det blev ett vridvåld mot min vänstra axel och skuldra. Två år senare råkade jag ut för en truckolycka.
Smärtspecialisten menar att det är arbetsmiljön med bristande ergonomi och de två olyckorna som har lett fram till att jag inte har någon arbetsförmåga.
De ansvariga cheferna jobbar inte kvar och att jag har en bra relation med nuvarande företagsledning. Den gamla arbetsgivaren är ensam ansvarig för att mitt liv är förstört. Förutom ett ekonomiskt straff ska jag nu även känna mig som en simulant. Det är en tung börda att inte få upprättelse.
Jag tvingas äta Saroten och Lyrica mot nervsmärtor tre gånger per dygn. Varken receptfria eller receptbelagda värktabletter hjälper.
Det måste finnas ett sätt att få min arbetsskada godkänd. Jag har en pågående process mot Försäkringskassan angående livränta. Afa betalar inte ut några försäkringspengar innan Försäkringskassan har godkänt arbetsskadan. Ett moment 22.
Afa har i och för sig godkänt både lådtappet och truckolyckan som arbetsolycksfall, men inte sambandet mellan dem och de besvär som jag har idag.
Man kan läsa i media att Afa och Försäkringskassan (Fk) vill att fler ska anmäla sina arbetsskador. Men de ger avslag för de flesta så det är inte konstigt att de får in färre ansökningar.
Afa borde själv kunna besluta om detta utan inblandning av Fk.
Jag har varit sjukskriven i omgångar sedan 2009. Heltidssjukskriven sedan 2013. 2014 kom arbetsförmedlingen fram till att jag inte har någon arbetsförmåga. Varför får jag då inte livränta?
Jag hade ett aktivt och socialt liv med familj och vänner. Ägnade mycket tid åt att skapa musik. Kampen mot arbetsgivaren, Försäkringskassan och Afa har tagit hårt. Detta tillsammans med smärtorna gör att jag har tappat livslusten.”
Tomas: ”Helt sonika tar de bort olyckan”
”Jag såg ert reportage om de arbetsskadades kamp mot Afa Försäkring. Jag blev själv skadad på jobbet 1988 i en arbetsplatsolycka. Som följd fick jag en trasig rygg. Jag har än i dag svår värk i ryggen, ner i benen och svåra kramper på grund av nervsmärta. Jag går på mycket starka mediciner dagligen.
Skadan godkändes 1988 hos både Försäkringskassan och AMF som det hette då (nu Afa).
1994 opererades min rygg. Två år senare så ändrar Försäkringskassan sitt beslut från godkänd arbetsskada till att jag skulle ha en sjukdom i stället och helt sonika tar de bort olyckan. De säger att den har egentligen inte inträffat, utan det var ’ett ansträngande arbetsmoment’. Allt detta fast Försäkringskassan inte ens har varit på plats och undersökt arbetsplatsen.
Och som ett brev på posten så kommer också ett avslag om fortsatt livränta från Afa: ’vi har tagit del av Försäkringskassans beslut’ och ’vi delar Försäkringskassans uppfattning och beslut om att samband med arbetsskada inte längre föreligger’. Afa håller med Försäkringskassan om att det skulle vara andra orsaker till besvären. Besvär som jag fortfarande har.
Jag blir bara less på hur dom kan ändra hur skadan uppkom. Att dom ens får hålla på och ändra diagnoser på folk hur som helst?”
Fotnot: Tomas är ett fiktivt namn. Berättaren vill vara anonym.
