Politik kan göra enorm skillnad. Därför är det så viktigt att vi industriarbetare gör våra röster hörda och påverkar de politiska besluten.

Jag är glad över att vi äntligen kan se effekterna av en ny svensk politik. Nu finns en färdriktning för att reparera de skador som åtta år av Reinfeldt-regeringar orsakade Sverige, välfärden och industriarbetarna. Reparationsarbetet pågår för fullt. Ett efter ett blir resultaten synliga, trots att vi vet att regeringen har ett mycket svårt parlamentariskt läge. På många sätt var det skrämmande att se hur snabbt de borgerliga partierna, under sin tid vid makten, lyckades riva det välfärdssystem som vi målmedvetet hade byggt upp under många år.

I deras rivningsprojekt fanns saker som jag hoppas att vi aldrig ska behöva se igen. Som återvändsgränden i Fas 3, den bortre parentesen i sjukförsäkringen och raseringen av a-kassan i syfte att pressa ner våra löner. Samma sak med det nedmonterade regelverket inom arbetsmiljön och den skrotade arbetsmiljöforskningen.

Listan på försämringar som drabbade bland andra svenska industriarbetare kan göras ännu längre. Vi har heller inte glömt Reinfeldts uttalande om svensk industri; att den
i princip var borta, ”basically gone”.

Det märks nu tydligt att politik gör en himmelsvid skillnad. Titta i facit och ta arbetsmiljön som exempel. Sverige hade under många år arbetat upp en position som ett av världens ledande länder.
Svenska forskare bidrog med bland annat forskningsrön om arbetsmiljöns betydelse. Vi hade bra koll och uppföljning av arbetsmiljön med hjälp av skyddsombud, regionala skyddsombud och arbetsmiljöinspektörer. Detta plockades isär på nästan nolltid. Och det var löntagarna som drabbades.

Nu byggs arbetsmiljöarbetet sakta men säkert upp igen och vi är med och påverkar. Den nuvarande regeringen inser hur viktigt det är att lyssna på våra erfarenheter. Dessutom stoppas Fas 3, den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen tas bort och ersättningen vid arbetslöshet har äntligen höjts. Allt detta har stor betydelse för miljontals löntagare. Förändringarna betyder skillnad mellan fattigdom och dräglig tillvaro, osäkerhet och trygghet, hopplöshet och framtidstro.

Svensk ekonomi mår bra av en regering som också förstår industrins betydelse. Som vet att industrin knappast är ”basically gone”, utan en förutsättning för att vi ska kunna utveckla vår gemensamma välfärd framöver. IF Metall har drivit på för en ny industrialisering och nu har regeringen presenterat en strategi som ger framtidstro.

Utvecklingen går i rätt riktning igen. Även om utmaningarna är många som en följd av flyktingkatastrofen så levererar regeringen till fördel för Sverige och löntagarna. Detta är bra, men vi är inte nöjda. IF Metall kommer att fortsätta vara en tuff pådrivare för medlemmarnas rätt och intressen, både på arbetsmarknaden och i politiken. För vem skulle annars göra det?