Fler bostäder räcker inte

Ledare Mehmet Kaplans avgång är ett utmärkt tillfälle för regeringen att omlansera bostadspolitiken. Den måste gynna dem som faktiskt befinner sig i bostadsbrist.

Tidigt under Kaplans ministerperiod meddelade Boverket att 700 000 nya bostäder behövdes på tio år. Den siffran har blivit ett mantra för Kaplan, som argumenterat för att byggregler måste förenklas och byggprocesser effektiviseras för att lösa situationen. Men i själva verket kommer ett planlöst byggande inte förbättra läget nämnvärt.

Självklart behövs fler bostäder, särskilt i de tre storstadsregionerna. Men med nuvarande system kommer den typen av åtgärder inte göra någon förändring för särskilt många av de 300 000 mellan 20 och 27 som saknar eget hem. Det beror på att hyresrätter blivit så dyra att bo i att väldigt få bostadslösa faktiskt kan flytta dit. 50 kvadratmeter i nybyggda Kville på Hisingen i Göteborg kostar 8 855 kronor – vilken ung vuxen, nyanländ eller arbetare har råd med det?

Det här är en effekt av allmännyttans utförsäljningar tillsammans med den avreglerade bostadsrättsmarknaden. Med politiska styrmedel har bostadsrätternas pris och svenskarnas belåningsgrad kunnat skjuta i höjden. Således blir det betydligt mer ekonomiskt hållbart för enskilda företag att bygga bostadsrätter än hyresrätter. Och när politiker kräver hyresrätter byggs de så dyrt som möjligt för att generera maximala intäkter till ägaren.

I Facebookgrupper handlas sedan med andrahandskontrakten. I ”Lägenheter Stockholm” hyr någon ut en tvåa i centrala stan för 20 000 kronor i månaden samt två depositionshyror. I motsvarande grupp i Göteborg finns ettor för 11 000. För den rike råder ingen bostadsbrist. Hen kan hitta en långsiktig lösning på Hemnet och en kortsiktig på Facebook eller Blocket.

Men för industriarbetares barn, arbetslösa, nyanlända och studenter kommer ett ökat byggande ensamt inte lösa några problem. Månadshyrorna måste bli lägre. Borgerliga debattörer som sett samma problem argumenterar för marknadshyror – något som givetvis kommer leda till ökad segregation. Vad som behövs är att allmännyttan utökar sitt bestånd, framförallt i välbärgade och centrala delar av kommuner med bostadsbrist. Sedan måste staten kraftigt subventionera hyreskostnaderna.

I Sverige 2016 behövs en bostadspolitik som verkar mot ökade klassklyftor genom att minska segregation. Och den föds inte ur ränteavdrag och utförsäljningar. Det behövs starka statliga styrmedel. Nästa bostadsministers beslut måste få gynna de som inte har bostad, inte de som har pengar.