Krönika Jag har funderat mycket på hur olika vi och arbetsgivarna ser på saker. När vi läser rapporter och hör uttalanden från olika arbetsgivarföreningar verkar vi inte bo i samma land, eller ens på samma planet.

I Dagens Arbetes artikelserie Den nya skogsindustrin kan vi läsa om massa- och pappersindustrin, och de innovationer som har skett när det gäller att utveckla fibern och förädla den till produkter som vi människor uppskattar på alla vis. När vi läser om detta skiljer sig vår uppfattning och deras, arbetsgivarnas, uppfattning om hur tillståndet är i vår bransch.

Om nio månader går vårt avtal ut och vi ska förhandla fram ett nytt, och när vi hör hur det förhåller sig från deras sida blir man verkligen fundersam. Under förra året så togs det beslut om olika investeringar i vår bransch på över 15 miljarder kronor. Ni ska inte inbilla mig att en kapitalist slänger ut 15 miljarder i en bransch som har det svårt.

Anledningen till att det satsas i vår industri är att vi är otroligt lojala och välutbildade. Vi är världens mest kompententa arbetare. Den andra anledningen är att vi har en förnyelsebar råvara som är helt unik och som vi vidareförädlar. Det tredje är att de tjänar pengar på dessa investeringar.

När arbetsgivarna talar om hur det är ställt ute i vårt avlånga land får vi höra att produktiveten faller, lönerna skjuter i höjden, vi är inte tillräckligt flexibla. Botemedlet för detta enligt alla förståsigpåare är att löneutvecklingen måste växlas ned, vi ska arbeta fler timmar och avtalen måste bli mer flexibla.

Avtalen som vi har i dag är enligt min mening världens mest flexibla, arbetsgivaren har möjlighet att efter överenskommelse ha drift i fabrikerna 365 dagar om året, 24 timmar om dygnet, vilka avtal har en sådan möjlighet på svensk arbetsmarknad? Så när de ropar på mer flexibilitet, lägre löneökningar och fler arbetade timmar, ja då är de verkligen ute på tunn is.

Svensk skogsindustri har ett handelsnetto på 130 miljarder årligen, ett netto som landet kan använda på olika sätt i välfärdsbygget. Och det är vi som är pappersarbetare som drar in detta genom att vi är flexibla, jobbar rätt mycket timmar på ett år och har haft löneökningar i takt med andra länder under de senaste 15 åren.

Om vi ska fortsätta att vara bäst i världen på det vi gör, måste vi ha avtal som ger medlemmarna i Pappers en del av de vinster som bolagen skördar, vi måste få mera kompentensutveckling på vår arbetstid och vi måste ha arbetstider som är drägliga. Det är sådant som ger framgång och som bidrar till att den svenska pappers- och massaindustrin kan vinna konkurrensfördelar emot andra företag ute i världen, och att våra produkter står sig på en internationell marknad.

För övrigt så anser jag att SD är ett antifackligt och fascistiskt parti.