Han gör sitt eget snus, kör trimmad Amazon och sjunger i ett rockabillyband. Till vardags jobbar han på sågverk. Dagens Arbetes gästkrönikör Stefan Eriksson vill skriva texter som biter sig fast i läsarens huvud.
Har sju bilar
Namn: Stefan Eriksson.
Ålder: 35 år.
Familj: Sambo, hund, katt.
Antal bilar i familjen: Sju.
Bor: Skinnskatteberg.
Jobb: Sågverksarbetare på Setra.
Övrigt: Har varit med i Gladiatorerna på TV4, sångare i bandet Cripplebilly Headlights.
Stefan Eriksson bromsar fast sin Volvo Amazon från 1962, framvagnen gungar till. B20-motorn med dubbla SU-förgasare går på stadig tomgång. Solglasögonen, likadana som Arnold Schwarzenegger bar i Terminator, sitter stadigt. Thrash-metalbandet Slayer dånar från stereon.
Så svänger vi in på en enskild grusväg. Amazonen ligger i bredställ genom kurvorna. Efter någon minut är vi framme vid Stefans pappas gård. Här bor Stefans fyra getter. Två grisar bökar runt och grymtar. Ardennerhästarna är ute på bete.
Du har bott här. Sedan ett år är du sambo i ett villaområde. Hur känns det?
– Man förlorar hårdhet genom att bo i samhället. Här kunde det vara fem grader inomhus när man kom hem från jobbet. Bara att sätta i gång och elda. Duscha gjorde man på ett betonggolv i källaren.
Skriver du mycket?
– Nja, jag håller på med en barnbok. Har kommit till kapitel tre. Den handlar om getter och en gubbe. Sedan har det blivit en del låtar till bandet. Däremot läser jag otroligt mycket. Jag har plöjt de flesta klassikerna.
Nu skriver du krönikor i Dagens Arbete. Hur tänker du om det
– Självklart hedrande. Jag vill väcka känslor. Om folk blir arga eller glada spelar ingen roll. Jag är ingen expert på något. Jag vill skriva vanligt för vanligt folk. Undvika snobberi. Själv gillar jag texter som stannar i huvudet ett tag, som jag vill trycka ett smutsigt finger på och utbrista: så är det!
Gillar du att stå i centrum?
– När jag var fem år gick jag upp på en scen och sjöng Peta in en pinne i brasan. I en annan tidsålder hade jag förmodligen varit gycklare.
Hur får du inspiration?
– Jag läser Lars-Åke Krantz som skriver i motortidningar. Johan Hakelius är bra och modig. En gång såg jag på Dunderklumpen på tv och fick inspiration. Jag tänker mycket. Det behöver komma ut.
