Krönika Overkliga Mr. T tar över makten i USA efter en lång politisk cirkus. Kan motgången vrida världen i rätt riktning igen?
Klippiga Bergen, Mississippifloden, Grand Canyon, och vinden och vulkanerna på Hawaii. 50 delstater, 321 miljoner invånare.
Valspråk 1776–1956: Av många blev en. Huckleberry Finns äventyr, Toni Morrison och många andra Nobelpristagare. Bältdjur, pelikan och rödörad vattensköldpadda trivs bra där, liksom svartbjörn och flygande ekorrar, men också katoliker, protestanter, lutheraner, baptister.
Bibelbälten blandas med muslimer, judar, krishna och hinduer.
Valspråk 1956– : I Gud vår förtröstan.
Vems Gud, samma gud?
Stormakten med världens största ekonomi och en obegripligt stor landyta är dessutom världsledande vad gäller rymdforskning och mycket annat. Och alla dessa höghus och all denna frihet.
Inte heller denna gång en kvinna.
Inte ens en politiskt extremt van kvinna.
Aldrig tidigare har en så politiskt underkvalificerad man anförtrotts ett så viktigt ämbete. Vad säger det oss? Att politiskt hantverk liksom bara är att kliva in i en spelhall i Las Vegas, ratta, trycka lite, leka blingbling och gira med rallybilar?
Politik är ett långsiktigt, många gånger trögt hantverk att sköta med fingertoppskänsla på ett kärleksfullt sätt nära människors vardag och landets historia. Respektfullt nära våra avgörande livsfrågor.
Fastighetsmagnaten Mr. T bor bland marmor, kristall och förgyllda möbler högt uppe bland molnen, förvisso nära granne med sina egna bundsförvanter, men med noll utsikt över många av de desperata folkgrupper som nu röstat fram honom. Mr. T:s framgång tycks vila på en allt lägre tilltro till en representativ demokrati. Det politiska samtalet reduceras från politiska visioner till politisk cirkus med rent overkliga verklighetsbeskrivningar av allt från klimatfrågor, rasfrågor, socialförsäkringsfrågor, krig & fred, aborträtt, kvinnors och hbtq-personers mänskliga rättigheter.
Hätskhetens retorik breder nu ut spikmattan över moder jord.
”Make America Great Again”, vad betyder det ens?
Men nu har han tillgång till knapparna, rattarna till Nato, FN, Ryssland, Turkiet, Mellanöstern, EU. Måtte han skaffa någon politiskt van rådgivare, som åtminstone kräver politisk access till kärnvapenarsenalen. Och här hemmavid blåser samma ruggvind. Mången röstar på en partiledare som svarar ”jag vet inte” på var och varannan fråga men som samtidigt medvetet drar högern höger om högerut.
Tiden nu är på många sätt skrämmande. Men vid motgången står vi också i starten till en ny möjlig bättre berättelse. Med intelligent samarbete och statskonst kan vi vrida världen i rätt riktning igen.
Med motsatsen till hat.
