Oavsett väder är det en Socialdemokrati i snålblåst som marscherar på 1a maj i år. Trots att ekonomins kurvor pekar åt rätt håll, tillväxten ökar och arbetslösheten minskar, lyfter inte opinionens kurvor. Det kan tyckas orättvist men det är inte självömkan som är svaret utan djupare samhällsanalys.
Ärligt talat har det gått knackigt för europeisk socialdemokrati en längre tid nu. I de senaste valen – i Nederländerna och Frankrike – har S-partierna i det närmaste raderats ut från spelplanen. I Storbritannien håller Labour på att gräva sin egen död genom fraktionsstrider och alltmer revolutionära tongångar. Sveriges och Norges S-partier hör än så länge till undantagen då de trots allt samlar över 25 procent av valmanskåren.
Det finns mycket som påminner om både 1917 och 1930-talet i dag. Reformism står mot revolution. Socialdemokratin trängs mellan högerextremism och vänsterextremism. De enkla svarens tid är här. Från både höger och vänster sås en djup misstro mot demokratin.
Att delar av vänstern inte kan ta ställning för socialliberalen Macron i motstånd mot Le Pen säger en del om hur illa det är ställt. Lika illa är det att liberala partier i sin iver att stoppa Socialdemokratins möjligheter bildar allianser med konservativa partier som inte har några som helst problem med att normalisera extremhögern.
Ett nytt politiskt landskap växer fram som svar på hyperglobaliseringens och kvartalskapitalismens resultat av skriande orättvisor och bristande framtidstro.
Men historien lär oss att modet att våga utmana ekonomiska och politiska sanningar och samtidigt bygga delaktighetens folkrörelser kan skapa en social, ekologisk och ekonomisk hållbar utveckling. Socialdemokratin klarade det då och borde klara det nu.
Bortom plakaten och 1a maj-talen för de redan frälsta är det hög tid att utmejsla de provisoriska utopier, för att tala med Wigforss, som kan samla alltifrån socialliberaler till vänster. Socialdemokratin måste vara en bred kyrka, aldrig en trosviss sekt.
Kampen i dag handlar i grunden om att återupprätta tron på reformismen och pragmatismen mot de auktoritära strömningar som gror både till höger och vänster.
Svaret på hyperglobaliseringens felsteg är inte mer nationalism och protektionism utan internationalism, gemensam säkerhet och öppenhet – ett värnande av nationalstater i samverkan med andra, inte en tävlan om högsta murar. EU måste reformeras inte raseras.
För Socialdemokratin är svaret varken konservativ introspektion eller revolution. Nej dess livsluft heter samhällsförändring. Dess verktyg heter demokrati. Låt jämlikhetens fana vaja högt men ta ner visionen på jorden och börja bygg det nya samhället steg för steg.
Upp till kamp för reformismen.
