LedarkrönikaDe flesta som äntrar talarstolen på IF Metalls kongress i helgen kommer att vilja se ett stopp för missbruket inom bemanningsbranschen. Jag håller med, skriver Jeanette Herulf.
Kvinnan tar några steg uppåt. Snart är hon framme vid karets kant. Hon sänker ned en skål med långt handtag. Snart är provtagningen klar och hon kan återvända till sitt arbetsställe. En maskin dunkar högt i bakgrunden, fönsterna är stora och svarta av smuts.
Vad tycker du om jobbet? Frågar jag och skäms nästan. Det är så uppenbart. Det är ett skitjobb med usel arbetsmiljö.
”Helt okej”, svarar kvinnan. ”Det är bra. Arbetskamraterna är bra. Vi ställer upp för varandra. Vi håller ihop”.
När jag varit ute på arbetsplatser i mitt jobb som reporter har jag ofta fått det svaret. Lika förvånad varje gång, men jag måste fråga.
Därför är det ganska självklart att folk blir arga när det roliga med jobbet försvinner. Den viktiga sammanhållningen, glädjen att tillhöra ett arbetsgäng. Självklart är det viktigt att arbeta för en bättre arbetsmiljö, men sammanhållningen, stämningen på jobbet har också stor betydelse.
Det är här bemanning kommer in. Folk är helt enkelt trötta på bemanningsbranschen, säger en facklig företrädare. Det gäller både de fasta och de inhyrda.
Det är en del av bakgrunden till IF Metalls kongress som börjar i morgon, fredag. Nästan dubbelt så många motioner (förslag), jämfört med förra kongressen 2014, vill begränsa bemanningsbranschen på något sätt.
Ett skäl är just uppluckringen av arbetsmarknaden. Att personer som jobbar inne på samma industrier har olika arbetsgivare, olika anställningstrygghet, olika villkor helt enkelt.
De bemanningsanställda vet inte hur länge de får stanna på jobbet. De har oftast de skitigaste, tyngsta, mest monotona jobben. De har svårt att klaga om de inte vill ta risken att flyttas någon annanstans. De är helt i arbetsgivarnas händer.
Och hur roligt är det för de fast anställda? En arbetsplats som kanske var ett trevligt ställe att åka till, åtminstone ett ställe med god stämning bland personalen. Man jobbade inför ett gemensamt mål, man var ett gäng. I dag vet man aldrig vem man kommer att träffa på jobbet. Jo, möjligtvis genom en blick på de inhyrdas sämre arbetskläder och skor.
När IF Metall öppnar sin kongress i morgon, fredag, för 300 ombud från olika delar av landet är det alltså många som vill diskutera bemanningsjobben och de otrygga visstidsanställningarna över huvud taget. I vissa motioner till kongressen vill motionärerna förbjuda bemanningsbranschen genom lagstiftning. I andra vill motionärerna begränsa, bestämma när det är tillåtet att hyra in arbetskraft. Andelen får aldrig bli för stor och perioderna inte för långa. Andra vill att saken ska avgöras i kollektivavtal, i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare, på arbetsplatsen i fråga.
Motionerna är rätt lika de förslag som skrevs inför 2014 års kongress. Vid slutet av kongressen utlovades olika arbetsgrupper som skulle jobba fram förslag för nya, mer arbetarvänliga lösningar. Men det är inte mycket som hänt sen sist. Bemanningsbranschen växer så att den knakar.
De flesta som äntrar talarstolen på kongressen kommer att tala sig varma för ett stopp på missbruket inom bemanningsbranschen. Håller med. Det är hög tid.
