Statsminister Löfvens svar på Alliansens misstroendeförklaring blev en stor regeringsombildning. Löfven sätter därmed landets väl och ve före politiskt kaos. Det är både skickligt och politiskt välgörande. Nu ligger bollen återigen hos SD och Alliansen. Tänker de fortsätta sitt osmakliga maktspel eller börja ta långsiktigt ansvar för Sverige?
Inrikesminister Anders Ygeman och infrastruktur Anna Johansson avgår. Däremot är Peter Hultqvist fortsatt försvarsminister i Löfvens regering. Misstroendeförklaringen mot honom är helt oseriös, enligt statsministern. Där har han stöd av större delen av den borgerliga pressen som på ledarsidorna starkt kritiserar Alliansens misstroendeförklaring mot försvarsministern.
Justitieminister Morgan Johansson tar över Anders Ygemans frågor och Helene Fritzon blir ny migrationsminister. Det är utmärkt. Likaså är det bra att den utomordentligt duktiga politikern Tomas Eneroth blir ny infrastrukturminister efter Anna Johansson. Ygeman blir i stället gruppledare efter Eneroth vilket är en tung post i minoritetsregerandets tid.
Sjukvårdsminister Gabriel Wikström har begärt entledigande på grund av hälsoskäl och därför blir nu Annika Strandhäll socialminister med ansvar också för sjukvården. Det är sorgligt att den unge Wikström blev sjuk men han kommer med all säkerhet att ha en strålande politisk karriär framför sig. Strandhäll blir utmärkt som socialminister.
Infrastrukturminister Anna Johansson har uppenbart inte haft någon bra stab runt sig på sitt departement. Det är ytterst hennes ansvar. Ändå måste det sägas att hon faktiskt agerade så fort hon fick information genom att sparka både generaldirektören och styrelseordföranden för Transportstyrelsen. Det är bra att Löfven aldrig uttryckt någon misstro mot henne då han själv inte heller fick information förrän väldigt sent.
I en tid av säkerhetspolitisk oro i vårt närområde, där Ryssland och Kina inleder stor militärövning i Östersjön och fascistiska och auktoritära partier tar makten runtom i Europa är Alliansens maktspel höjden av oansvarigt agerande. Med sin krigsförklaring mot statsminister Löfven har de riskerat att kasta in Sverige i en djup politisk kris. Den har nu, åtminstone för stunden, statsministern avvärjt. Han går dem till mötes genom en regeringsombildning men markerar samtidigt att försvarsministern absolut inte ska avgå då han inte har något med haveriet på Transportstyrelsen att göra. Tvärtom har han agerat för att säkra att inga försvarshemligheter läckt ut.
Att Löfvens presskonferens med statsråden i dag till största delen handlade om politik var också en välgörande markering mot Anna Kinberg Batras och Alliansens fokusering vid det politiska spelet.
Nu är det upp till Alliansen att välja om de tillsammans med SD vill skapa politiskt kaos eller besinna sig och lägga ner sin misstroendeförklaring mot försvarsministern. Och låta väljarna säga sitt i valet 2018.
Sen är det hög tid att fortsätta diskussionen om new public management, upphandlingskulturen och outsourcing av myndigheters IT-system. Här har både socialdemokratin och borgerligheten en hemläxa att göra.
