Valrörelsen börjar lika kallt som våren. De invandringspolitiska utspelen haglar från politikerna. Tävlan i hårdare tag pågår. Socialdemokraternas nya migrationsförslag var föga förvånande utan följer logiken alltsedan migrationspolitiken svängde 180 grader 2015. Det som skulle vara en tillfällig åtstramning ser tyvärr ut att permanentas. Vi är många med hjärtat till vänster som vantrivs i nuet.
Allt är förstås inte fel. Utgångspunkten att det måste vara ordning och reda i både flyktingpolitiken och arbetskraftsinvandringen kan de flesta av oss ställa upp på. Det måste också gå att föra ett sansat samtal om de målkonflikter som uppstår mellan öppenhet och jämlikhet, mellan generositet och generell välfärd. Men tyvärr hör de migrationspolitiska utspelen mer till signalpolitikens domäner än till de praktiska reformernas.
Om socialdemokratin kunde sluta att använda den auktoritära retoriken och istället ta sin utgångspunkt i humanismen skulle den mycket väl kunna diskutera det ohållbara i totalt öppna gränser. De allra flesta väljare vill värna asylrätten men också undvika att skapa a- och b-lag på arbetsmarknaden eller att skuggsamhällen med papperslösa uppstår.
Just utifrån idén om alla människors lika värde måste den reglerade invandringen se till att inte cyniska arbetsgivare skapar ett låglöneproletariat eller att vi får ett skiktat välfärdssamhälle där somliga har rätt till omsorg medan andra inte.
Häri ligger dessutom en intressant politisk konflikt med ett mer nyliberalt flyktingvänligt alternativ som Centern numera står för. Annie Lööf framstår i debatten som svensk politisk Florence Nightingale men synar man hennes partis ekonomiska motioner i riksdagen visar det sig att Centern vill skära ned minst lika mycket som Moderaterna på migration och integration.
”Vi vill se en stramhet i välfärdssystemen som i dagsläget håller vissa människor ifrån jobb, och nya och bättre vägar in i arbete”, säger Emil Källström, ekonomisk-politisk talesperson för C till Svenska Dagbladet.
Centerpartiet har föreslagit nedskärningar i migration och integration på sammanlagt 2,4 miljarder kronor åren 2018-2020. Moderaternas nedskärningar för samma period är totalt 2,3 miljarder kronor.
Centerpartiet vill alltså värna rätten att söka skydd i Sverige men inte rätten till välfärdsstaten. Häri ligger en uppenbar höger-vänsterdimension i migrationspolitiken som Socialdemokratin borde kunna utnyttja bättre. Men då får man inte svamla om att barn till asylsökande inte ska få rätt att gå i skola.
Sverige har tagit emot nästan 350.000 flyktingar på fyra år. Samhället har på intet sätt kollapsat och vi ska vara stolta över att vi håller humanismens fana högt. Men politik är till för att lösa målkonflikter och att ett så stort mottagande också skapar påfrestningar på samhällssystemen är självklart. Det behövs rejäla satsningar på välfärd, bostadsbyggande, arbetsmarknadsåtgärder etc. Och handläggningstider för asylsökande måste kortas, EBO-lagen göras om och satsningar på SFI göras. Språkplikt heter det i den nya hårda retoriken men skulle lika gärna kunna sägas handla om att ge alla rätten till god svenskutbildning redan då de kommer till landet. Få torde inte vilja ha det.
Flyktingmottagandet har minskat rejält och är nu på en nivå som vi absolut kan klara. Den fåniga idén att Sverige plötsligt ska vara sämst i EU-klassen känns väldigt osvensk. Låt oss istället fokusera på integrationen. Då är det klassiska frågor som skattepolitik, arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik, bostadspolitik och välfärdspolitik som gäller. Det är hemmaplan för socialdemokratin.
Om man verkligen vill klara integrationen måste man också inse att tillfälliga uppehållstillstånd är den sämsta utgångspunkten för det. Om detta har både forskning och politik tidigare varit helt eniga. Skärp gärna arbetskraftsinvandringen och se till att handläggningstiderna kortas för de asylsökande och var noga med att de som får avslag också ska lämna landet. Men inför permanenta uppehållstillstånd och underlätta möjligheten för familjeåterförening – det underlättar integrationen och avlastar Migrationsverket.
Det är som de kristna socialdemokraterna med flera sidoorganisationer skriver i en debattartikel i Aftonbladet: Sverige har inte ett invandringsproblem utan ett segregationsproblem.
Här måste den politiska retoriken och reformviljan ta sin utgångspunkt. Socialdemokratin är och ska vara en solidaritetsrörelse och som sådan alltid ta sin utgångspunkt i det djupast mänskliga. Strategin att försöka locka väljare från SD med nya hårda tag är livsfarlig. Den bara befäster ett inhumant samhällsklimat som gynnar högerpopulismen samtidigt som den får kärntrupperna i arbetarrörelsen att tappa gnistan i valrörelsen.
Löfven gör klokt i att fortsätta Tage Erlanders och Olof Palmes idé om det starka samhället i kombination med förmågan att fånga upp engagemanget i människorättsorganisationer och internationalism. Socialdemokratin måste alliera sig med humanismen inte högerpopulismen.
