Det nya året börjar oroligt med en amerikansk presidents vettlösa utrikespolitik som kan leda till storkrig i Mellanöstern. Den eskalerande konflikten mellan USA och Iran är mardrömslik. Just som världen borde samlas i krafttag i miljöomställningen verkar storpolitikens fokus snarare vara krig än klimat.
Då får man leta ljuspunkter på annat håll. En sådan är faktiskt svensk industri. Många gånger har industriproduktion ställts mot miljö. Det är ett förlegat synsätt. Tvärtom är industrin en hjärtpunkt i den omställning från fossilt till klimatsmart som vårt samhälle nu måste gå igenom.
Industriföretagen kan förstås med rätta ses som de stora miljöbovarna. Svensk stålindustri står exempelvis för tio procent av utsläppen av växthusgaser i Sverige. Men just därför är omvandlingen av industriproduktionen till fossilfria processer av största vikt. Och det inser både facken och företagsledningarna.
LKAB och SSAB har tillsammans med Vattenfall startat Hybrit – ett gemensamt projekt för att göra svensk stålproduktion klimatsmart. Om 25 år ska allt stål som produceras i Sverige produceras fossilfritt. Radioprogrammet Vetandets värld har intervjuat de ansvariga för den pilotanläggning som byggs i Luleå där en ny metod för att få fram järn ur järnmalm ska testas. Idén är att istället för att använda kol som reduktionsmedel ska vätgas användas och då blir biprodukten vanligt vatten istället för miljöfarlig växthusgas.
Det är ett hoppfullt industriprojekt som kan rädda jorden, jobben och Sverige som industrination.
Klimatfrågan måste gå från alarmism till konstruktiv samhällsomvandling. Målkonflikter kommer att uppstå på vägen och det är politikens uppgift att kunna föra ett vettigt samtal med medborgarna om detta och lösa konflikterna. Visst kan det vara så att vissa industrijobb bör ersättas med andra, då behöver trygghetssystemen och utbildningsmöjligheterna finnas där.
Men det kan också vara så att även om utsläppen ökar på ett ställe kan de minska på ett annat och därför kan det vara vettigt att tillåta en industri trots vissa utsläpp. Ta den besvärliga frågan om Preems utbyggnad i Lysekil.
Preem hör till Sveriges största drivmedelsföretag och är därmed också en av de största utsläppsbovarna. Samtidigt hör Preems raffinaderier i Göteborg och Lysekil till Europas bäst klimatanpassade raffinaderier. De släpper ut betydligt mindre koldioxid än jämförbara raffinaderier i Europa.
När nu Preem vill bygga ut sin verksamhet och skapa ”Sveriges största produktionsanläggning för förnybar diesel och förnybart biojetbränsle” som de skriver på sin hemsida är det ingen liten fråga. Det kommer att öka utsläppen lokalt i Sverige. Men samtidigt är det bättre för klimatet om det är svenska Preem som används för raffinaderiverksamhet än andra anläggningar i Europa. Dessutom är de förnybara drivmedlen som ska tillverkas också en miljövinst.
Alarmisterna skriker stopp och belägg mot en utbyggnad av Preem i Lysekil och Göteborg. Men den konstruktiva politiken borde se att Sverige kan bli en ledande aktör även på drivmedelsmarknaden. Preems mål är att blir världens första klimatneutrala petroleum- och biodrivmedelsföretag. Det vore en stor vinst för klimatet.
Kombinationen av bra miljöpolitik med hårda utsläppskrav och industriella innovationer och teknikutveckling är nyckeln till verklig klimatomställning. Det handlar om att utveckla, inte bara avveckla. Svensk industri går idag hand i hand med Greta. Det är mycket hoppfullt.
