Debatt ”Helle Klein har helt rätt i att skuggsamhället är skadligt, men kopplingarna till arbetskraftsinvandring är i bästa fall tveksamma och ofta rent felaktiga”, skriver Caspian Rehbinder, som har skrivit en rapport om arbetskraftsinvandring för tankesmedjan Timbro.

Debatten om arbetskraftsinvandring präglas av myter, missförstånd och ohållbara argument. I själva verket bidrar arbetskraftsinvandring med stora värden till ekonomin och företagens kompetensförsörjning, och de vanligaste invändningarna håller inte. Arbetskraftsinvandringen leder inte till vare sig pressade villkor eller ett växande skuggsamhälle, men bidrar till Sveriges välstånd.

I en ledarartikel i Dagens Arbete driver Helle Klein tesen att Alliansregeringens reform av arbetskraftsinvandringen 2008 skulle ha lett fram till skuggsamhälle, utnyttjande och fusk på arbetstagares bekostnad. Det är ett talande exempel på mytbildningen.

Klein har helt rätt i att skuggsamhället är skadligt, både för dem som hamnar i det och för samhället i stort. Men kopplingarna till arbetskraftsinvandring är i bästa fall tveksamma och ofta rent felaktiga. Det skuggsamhälle hon varnar för kommer inte av arbetskraftsinvandringen.

Myter, överdrifter och felaktiga argument ligger helt i linje med hur debatten om arbetskraftsinvandring ofta tar sig uttryck. I en ny rapport för Timbro konstaterar vi att argumenten mot arbetskraftsinvandring är ohållbara. Klein skriver i sin artikel att reglerna för arbetskraftsinvandring har skärpts under mandatperioden. Det har de inte. Däremot har Socialdemokraterna föreslagit kraftiga skärpningar för att göra det svårare för människor att ta sig till Sverige för att arbeta.

2008 reformerades systemet för arbetskraftsinvandring för ett öppnare och mer flexibelt system. Efter införandet av den nya ordningen utan myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning uppstod det en diskussion om hur reglerna efterlevdes, med flera fall av både skenanställningar och löner långt under de utlovade. Kritik lyftes från flera arbetstagarorganisationer mot att reglerna för arbetskraftsinvandring var lätta att missbruka och att bristande efterkontroller och avsaknad av sanktioner mot oseriösa arbetsgivare var ett problem.

Men för att lösa problem som lyftes upp genomfördes stora åtgärder. Migrationsverket skärpte sin tillämpning av reglerna, regeringen lade nya regleringsbrev och riksdagen antog skärpta lagar på Alliansens initiativ 2014.

Sedan dess finns inga tecken på att arbetskraftsinvandringen skulle utnyttjas eller leda till vare sig pressade löner, sämre villkor eller fusk med några andra politiska system. Både en statlig offentlig utredning och en granskning av Riksrevisionen har konstaterat att det inte finns något omfattande missbruk.

Gränspolisen beskrivit tre huvudsakliga vägar in i skuggsamhället. En grupp kommer från viseringsfria länder, en grupp kommer med italienska arbetstillstånd och en tredje kommer med polska D-viseringar. Inte heller gränspolisen antyder att arbetskraftsinvandring skulle vara en omfattande väg in – för andra syften än just att arbeta. Klein nämner själv terroristen Rakhmat Akilov, även om han inte var arbetskraftsinvandrare.

Det finns inte heller några skäl att tro att arbetskraftsinvandring skulle pressa några löner. För att få arbetstillstånd måste man ha kollektivavtalsenliga löner och villkor.

Skuggsamhället måste motverkas. Men arbetskraftsinvandringen är inte orsaken till fusk på arbetsmarknaden – och att stoppa den är inte lösningen.

Argumenten mot den öppna arbetskraftsinvandringen håller inte för närmare granskning. Om man bygger sitt motstånd mot arbetskraftsinvandring på övertolkningar, föråldrade siffror och rena myter är det förmodligen snarare invandring än skuggsamhället man vill stoppa.

Caspian Rehbinder, Timbro