Profilen Det började med en verktygsfilarutbildning. I sommar cyklar truckföraren Tomas Olsson Vätternrundan för trettionde gången. Här berättar han om …

Varför det blev cykling

Jag gick en verktygsfilarkurs på Volvo för 30 år sedan och träffade några som hade cyklat Vätternrundan. Vi var fyra som blev nyfikna. Sedan dess har jag cyklat Vättern varje år. Min motor har alltid varit att må bra.

Fem år tidigare hade jag varit med om en bilolycka och krossat bäckenet. Jag hade inte jätteont, men ville ha styrsel på benet. Cyklingen blev ett sätt att komma tillbaka. Så jag har ju avverkat några cyklar genom åren. Den här är en ren karboncykel, den väger nästan ingenting. 

Nya vänner

Vi är några som träffas på eftermiddagarna och cyklar tillsammans. Cyklingen betyder mycket gemenskap. Som 1992 när jag deltog i ett lopp runt Öland och bara ställde ifrån mig cykeln för att fylla på vatten. Jag började snacka med Gert från Ängelholm. Vi har haft kontakt sedan dess.

Att klara Vätternrundan

De säger att man ska ha minst 100 mil i benen och några långrundor på 10–15 mil. Det blir roligare ju mer förberedd du är. Annars får du ont och vill sälja cykeln före Jönköping … 

Hade jag cyklat ensam hade det varit jobbigt, men man cyklar i grupp. När man är i depån vid Hammarsundet och det är fyra mil kvar, då kör man bara på vilja. Man är jättetrött men tänker ”Jag fixar det!” Det är sån kick.