LEDARE Vår kontinent har alltför ofta i historien härjats av nationalismens dåraktighet. Låt det inte ske igen, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Den fackliga kampen är en kamp för jämlikhet men också för demokrati, för alla människors lika värde. Demokratin står återigen på spel och behöver nu sina försvarare.

I boken How democracies die, beskriver Harvard-forskarna Steven Levitsky och Daniel Ziblatt hur demokratier kan ta kål på sig själva. De hämtar exempel ur både historien och nutiden. Tydligast är förstås när de tyska nazisterna efter åratal av misslyckade försök till slut får så många röster att de kommer in i tyska parlamentet. Och resten av det mörkaste kapitlet av vår europeiska historia vet vi.

Förintelsen kunde ske, inte på grund av bristande okunskap utan på grund av bristande vilja från de etablerade konservativa partierna att hålla anständighetens gräns och på en bristande politisk vilja att alltid värna människovärdet. De etablerade partierna på högerkanten trodde i bästa fall att de kunde domptera Hitler och göra nazismen mindre farlig, i värsta fall sympatiserade de med den växande antisemitismen och nationalismen.

Det är när polariseringen och avhumaniseringen tar över som demokratin krackelerar.

I dag ser vi hur det ungerska högerpartiet Fidész har omvandlats till ett högerextremt parti som steg för steg avvecklar den ungerska demokratin och genomför det premiärminister Viktor Orbán kallar den illiberala demokratin. Fackliga och mänskliga rättigheter sätts på undantag. Vi ser en liknande auktoritär utveckling i Polen och Italien.

Levitsky/Ziblatt menar att lärdomen från historien är att upprätthålla demokratins institutioner såsom fri press, fritt rättsväsende, fria fackföreningar etc. De pekar också på vikten av att odla en demokratisk kultur där meningsmotståndare inte tar heder och ära av varandra utan bibehåller respekten för varandras olikheter och bevarar förmågan att kompromissa. Det är när polariseringen och avhumaniseringen tar över som demokratin krackelerar.

I alla historiska och nutida exempel på när demokratier avskaffar sig själva så har det startat med att etablerade partier börjar kompromissa med extremister, antingen i tron att de ska kunna tämja dem eller i panik över att man förlorar röster till dem, menar forskarna.

Mot denna bakgrund är det bra att Sverige går sin egen väg och genom fyra partiers modiga samarbete i januariavtalet upprätthåller gränsen mot extremhögern. Starka fackföreningar och partsmodellen på arbetsmarknaden är också en tillitsskapare som främjar demokratin.

Det autoritäras idéer är på frammarsch i Europa 2019. Vår kontinent har alltför ofta i historien härjats av nationalismens och rasismens dåraktighet.

Låt det inte ske igen.