Ledare SD vill skära ner nära tio miljarder på arbetsmarknadsområdet. Gå aldrig på att det skulle vara ett arbetarvänligt parti, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.
Sverigedemokraterna har skjuts i opinionen. Det beror på många olika saker där missnöjet med rådande regeringspolitik förstås är en förklaring. Men större betydelse har nog det faktum att M och KD öppnade famnen för SD och släppte in dem i den politiska värmen. Därmed överskreds den anständighetens gräns som tidigare har upprätthållits av även borgerliga politiker.
Det är ett politiskt haveri av stora mått för framför allt Moderaternas Ulf Kristersson som i valrörelsen 2018 bedyrade att hans parti aldrig någonsin skulle samarbeta med högerextrema SD.
Tyvärr påminner mönstret om hur konservativa partier har gjort både historiskt och i nutid runtom i Europa, där de antingen i tron att de skulle kunna domptera högerextremisterna eller i panik över väljarflykten börjat samarbeta med dem. Det leder bara till att extremisterna normaliseras och får ökat stöd. Människor röstar på originalet, inte på kopian.
Sverigedemokraterna är inga politiska duvungar – de har skolats parlamentariskt i decennier genom allt från kyrkofullmäktigeförsamlingar till kommunala nämnder. Nu har partiet dessutom suttit i riksdagen i över åtta år. Partiledaren Jimmie Åkesson har i särklass längst bakgrund som partiledare av alla de nuvarande partiledarna.
SD måste därför tas på allvar och synas politiskt inte bara i sina hjärtefrågor som ”stoppa invandringen” utan på alla politikområden. Deras nationalkonservativa politik får nu genomslag lokalt.
I de kommuner i Skåne där SD styr uppvisas en skrämmande inskränkt politik som på många sätt hotar yttrandefriheten och konstnärliga friheten. Från Hörby kommer larm om att skolrektorer hotas av kommunledningen till tystnad. Samtliga förvaltningschefer har sagt upp sig eller fått sparken sedan SD kom till makten 2018. I Sölvesborg fick bibliotekschefen nog och sade upp sig.
På riksplanet är det budgetmotionen som talar sitt tydliga språk. I Ekots lördagsintervju nyligen fick SD-ledaren Jimmie Åkesson frågan om hur de som står längst från arbetsmarknaden ska bli hjälpta när anslagen till Arbetsförmedlingen tas bort. Åkesson hävdade med emfas att radioreportern hade fel trots att hon citerade direkt ur SD:s budget. Faktum är att SD vill skära ner nära tio miljarder på arbetsmarknadsområdet.
Etableringsersättningen ska helt försvinna och den aktiva arbetsmarknadspolitiken pressas ned till ett minimum. De regionala skyddsombuden ska tas bort. Fackens inflytande minska. A-kassan ska förstatligas.
Gå aldrig på idén att SD skulle vara ett arbetarvänligt parti.
