Profilen. När hon var barn ritade Ebba Ohlsson alltid hästar. Som sjuåring började hon på ridskola. När hon köpte sin häst, Nicci, var det självklart för henne att följa sin egen filosofi. Här berättar hon om …

Hur chefens hjälp gjorde susen

Jag har alltid drömt om en egen häst. Innan hade jag ridit på ridskola, varit medryttare och fodervärd. I stallet kan jag koppla av, saker och ting får ta sin tid och jag mår bra där.
Under våren 2018 var jag och tittade på en unghäst. Jag blev kär direkt, men behövde veta om jag kunde få en fast anställning eller inte. När min chef kom med papperna gick det snabbt. Två veckor senare hämtade jag Nicci.

Att ta på sig ledarrollen

Nu när Nicci är tre år gammal, har jag börjat rida in henne. Hon håller just nu på att lära sig hur hon ska fördela min vikt. Även vänja sig vid att vara trygg med mig, när jag sitter på hästryggen. Vi ska lyssna på varandra. Jag är ledaren i nödsituationer, hon ska inte springa iväg när hon blir rädd utan hålla sig till mig.

Valet att gå barfota

Min filosofi för hästar är lite annorlunda, jag gillar det mer naturliga. Jag har inga skor på henne och rider utan bett, det man ofta har i munnen på hästen.
Att gå utan skor är som att vi går barfota, de vänjer sig. Om de trampat på något eller fått skavsår kan man använda ett slags gummisko. Jag tror inte en järnsko är bra för leder, knän och kan inte tänka mig att det ger någon bra stötdämpning.
Text och foto: Anna Björkegren