Krönika En nedläggning drabbar både individen och hela orten. Det är fackets hjältar som kämpar, och särskilt hårt kan det vara på en liten avdelning, som Svanskogs.
Svanskogs bruk ligger ungefär två mil norr om Åmål. Bruket startade 1934 och fram till 1999 fanns där en boardfabrik. Efter det har företaget Svanskogs Bruk specialiserat sig på ölbrickskartong. Om du någon gång suttit vid en bar och ställt glaset på en färgglad produkt så är det sannolikt pappersmedlemmar som med sin yrkesskicklighet framställt den.
I slutet på 2020 kom beskedet att produktionen ska läggas ned.
Massa- och pappersindustrin är under ständig utveckling. Det positiva är produktutvecklingen och omställning till mer lönsamma produkter. Den gröna utvecklingen som innebär att det som tidigare var restprodukter utan något större värde blir delar av en framtidsbransch. Branschen fortsätter att exportera ungefär 90 procent av de färdiga produkterna och bidrar därmed till vår välfärd.
Men så finns det nedsidor. Under förra året fick vi besked om att SCA lägger ned all papperstillverkning på Ortvikens pappersbruk, Stora Enso stänger en maskin på Hyltebruk och Svanskogs bruk läggs ned. Och den 20 april fick vi beskedet att Stora Enso tänker stänga hela Kvarnsvedens pappersbruk.
Det drabbar uppåt 1 000 medlemmar och deras familjer, nära och kära. Dessutom beräknas att en persons jobb på ett pappersbruk genererar ytterligare cirka fyra fler arbetstillfällen utanför bruket. Det är ett hårt slag mot små orter och människorna där.
Alla nedläggningar är ett hårt slag och ett dystert besked. Och extra tufft kan det vara att jobba fackligt för en liten avdelning. Under mina år i Pappers har jag ofta varit imponerad av avdelning 101 i Svanskog. De har deltagit på förbundets möten, tagit plats och gjort sin röst hörd. Med sina 20–30 medlemmar har de i princip haft medlemsmöten varje dag på jobbet. Lite då och då har det dykt upp en ny ordförande.
Ganska mycket av förväntningarna på en Pappersavdelning är formade efter stora arbetsplatser med hundratals medlemmar. Säkert har det inte varit lätt att göra rätt. Vi får anta att de tagit genvägar och hanterat det bäst det går.
Efter beskedet har de hanterat allt det en stor avdelning ska göra. De har förhandlat, ställt krav, använt det stöd de behövt och gjort det med bravur. I Pappers har en avdelning allt ansvar och mandat i de förhandlingar som genomförs. Som om det inte är nog har medlemmarna tillsammans genomfört olika utbildningar som körkort för skylift, motorsåg med mera.
Peter, som den senaste ordföranden heter, och de andra i avdelning 101 tar ansvar och bär ett tungt lass. De är fackliga hjältar!
