Krönika Man kan vara arg på las-uppgörelsen, men vad vi behöver nu är en ny politik, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.
Sedan 2017 har det pågått en förhandling om villkor för trygghet och omställning mellan LO och Svenskt Näringsliv.
I mitten på november lades ännu ett kapitel till den här segdragna förhandlingen eftersom LO beslutade att skriva på en avsiktsförklaring om att ansluta sig till Huvudavtalet.
Det här är komplicerat även för nördar som jag men vad är det du som medlem behöver veta om detta?
- Uppgörelsen som LO träffade i november förbättrar omställningsavtalet som gällt sedan tidigare.
- Uppgörelsen försämrar inte anställningsskyddet.
- Vi ska nu analysera hur en anslutning av GS till Huvudavtalet påverkar våra medlemmar. Detta ska vi göra i en bred medlemsdialog.
Vad är då Huvudavtalet? Förra året blev tjänstemännens förhandlingskartell (PTK) och Svenskt Näringsliv överens om att teckna ett avtal som reglerar många av frågorna som är kopplade till anställningsskydd och omställning.
Avtalet innehåller krav på lagstiftning och kompletterande skrivningar i avtal mellan parterna. Det är alltså detta avtal LO nu också bestämt sig för att ansluta sig till. Även om LO blir part i avtalet, så är det upp till varje förbund om man vill ansluta sig.
Den som hängt med i debatten undrar säkert varför LO:s 14 förbund drar så olika slutsatser av att LO blir part i ett huvudavtal. Det finns inget enkelt svar på den frågan men i huvudsak handlar det om en helt annan ingrediens i denna soppa.
Det finns nämligen en majoritet i Sveriges Riksdag för att försämra våra medlemmars anställningsskydd. Denna majoritet har lagt sig i parternas förhandlingar genom ett förslag till lagstiftning som dramatiskt skulle försämra tryggheten på svensk arbetsmarknad. Detta hot om lagstiftning har naturligtvis påverkat förhandlingarna. Arbetsgivarna har helt enkelt suttit med trumf på hand.
Många har varit förbannade på Löfvens regering för detta. Det får man naturligtvis vara, men den relevanta frågan handlar inte om vilken regering vi har utan hur riksdagen ser ut. Det är den som stiftar lagar i det här landet.
Det som soppan kokar ner till är följande, mycket enkla slutsats: Röstar man på partier som vill försämra löntagarnas trygghet så kommer de att göra det. Facket får då hantera skadeverkningarna av en ny lagstiftning. Faktum är att vi levt med detta förhållande sedan 2006.
I september nästa år kan vi bryta den här trenden. Det är hög tid för en ny riksdag som vill utveckla tryggheten för Sveriges löntagare och låta fack och arbetsgivare göra detta utan politisk inblandning. Det ser jag fram emot.
