Krönika Det är lättare att lite allmänt klaga på orättvisor, än att kämpa för ett mer rättvist samhälle. Men låt oss göra det, nu i valet.
Du föds in i ett samhälle och vet inte dina egna förutsättningar. Du har ingen aning om du är kvinna, man ljus eller mörk, inte ens om du har ett eller två ben är för dig känt. Kanske är du född med guldsked i munnen och det mesta är dig givet eller så är dina föräldrar människor som varje dag vänder på varenda krona för att få ihop det. Vilket samhälle vill du ha, när du tänker på det utifrån dessa omständigheter?
Någon klok människa har formulerat tankeexperimentet ovan, antagligen för många år sedan. Nu när valåret 2022 har börjat tänker jag på det, och använder det på mitt eget sätt. Prova du också.
Den 11 september lägger vi våra röster och upprätthåller demokratin. Min röst läggs där den bidrar till ett samhälle där vi åter minskar klyftorna och ökar jämlikheten. På ett parti, men också hos några personer som bevisat att de går att lita på och med säkerhet kommer att göra allt de kan för att deras visioner ska bli verklighet. De som för en politik där behovet styr vad du får och där insatsen styrs av vad du kan bidra med.
Hur mycket som sedan blir gjort, vet vi alla, beror på mandatfördelning, ekonomiska förutsättningar och mycket mer.
Uttrycket ”gör din plikt kräv din rätt” används från alla håll nu och många verkar känna att det ligger rätt i munnen. Ibland används det för att trycka ner människan som inte varje dag levererar på topp. Rimligare är att se att det blir en jämvikt på sikt. Jag är övertygad om att alla vill göra sitt, vara en del av ett sammanhang och bidra till samhället. Göra sin plikt.
Livet är nu inte alltid så enkelt och förutsättningarna för dig och någon annan kan vara så olika att vi inte ens kan föreställa oss det. Hur lika är alla människors förutsättningar att klara av att gå i skolan? Möjligheten att försörja sig och leva ett gott liv? Hur lika är chansen att få ha känslan av att livet i alla fall ibland är rättvist?
I Pappers stadgar står det ungefär så här: Vi ska verka för en samhällsförändring som innebär alla människors lika värde, likabehandling mellan könen samt jämställdhet mellan dem, social rättvisa, generell välfärdspolitik och full sysselsättning.
Ibland uttrycker vi ett motstånd mot orättvisorna av slentrian. Ingen vill bli orättvist behandlad. Det är bra så, men för att ta det ett eller flera steg till måste vi vända på det – och i stället säga att vi är för rättvisa. Om det är engagemanget mot något som förenar oss blir vi lätt defensiva och försvarsinriktade. Nu vänder vi på det och säger att det är kraften för rättvisa som förenar oss, det är arbetet och engagemanget för att nå jämlikhet som driver oss, Pappers, framåt.
