Det brinner
Jag spänner mina nävar i fickan
Varje gång
Någon ifrågasätter
Hur vi orkar bo här
Jag pratar med bruten tunga
Med revbenen petandes in mot hjärtat
Varje gång jag försöker förklara
Hur jag vill se mer, men ändå stanna
Jag har blivit bra på att följa
Tugga med
Simma med strömmen
Eländiga lilla liv
Det kommer aldrig bli något av dig
Du är bara en del av
Där ekot aldrig kommer fram
Fem till sju arbetsdagar
Och skövlande av skog och mark
Jag känner längs bergväggar
Längs bergväggen
Hemma, rötter
Andas med sluten bröstkorg
Tror aldrig jag tagit ett andetag från magen
Lugnet, stormen
Och jag måste inse
Att hur mycket jag än hatar stereotyper
Så är jag
Precis det du tror att jag är
Ta ner din haka
Du är ändå bara en del av processen
Rekryteringen av vem som klarar sig längst här
Se inte så stolt ut
Du har ett val
Sticka eller brinna inne
Sätter mina ord i en främlings mun
Du sa att det räcker med såna som dig
Du måste älska att klaga
Och jag minns att jag svarade han
Att branden slutar inte
För att jag blundar
Och sätter mig på ett tåg härifrån
Wilma Saga Persson
Läs mer
”När mamma gråter är texten bra”
Hennes ord nålar fast Malmfälten på Lapplands horisont. Med samma ord vann gruvarbetaren Wilma Saga Persson Poetry slam Norrbotten. Här kan du se henne framföra dikten Vi är Verkligheten.
