– För låg nivå, säger Per Olof Sjöö, förbundsordförande i GS-facket.

– Ekonomin kan bära högre löneökningar utan att det äventyrar Riksbankens inflationsmål eller företagens konkurrenskraft.

Stefan Löfven, IF Metall förbundsordförande säger:

– Finns bara en sak som gör att man ta ut löneökningar. Och det är hög produktivitet.

– Vi har en mycket hög ökning av produktiviteten och den ska våra medlemmar ha del av. Inte bara aktieägare och vd:ar.

Produktiviteten är tio procent högre än högkonjunkturåret 2007, sa Löfven. Produktionsvolymen i industrin är också högre än 2007.

– Samtidigt säger arbetsgivarna att det är kris. Visst saktar tillväxten in, men vi har fortfarande tillväxt. Talet om kris är helt felaktigt.

Från och med i morgon befinner sig industrin i ett avtalslöst tillstånd. Därmed är det fritt fram för parterna att varsla om konflikt.

– Läget är mycket allvarligt, säger Stefan Löfven.

– Och med tiden blir det ännu allvarligare.

Fack och arbetsgivare kommer att kallas av de opartiska ordförandena till partsgemensamma överläggningar, en nyhet i det nya industriavtalet.

Det bud som facken sa nej till innehöll ingenting om sämre inflytande över exempelvis arbetstiderna, som arbetsgivarna krävt.

Ett kort avtal, inget försämrat inflytande och en löneökning på 2,4 procent i årstakt som ligger klart över inflationsförväntningarna – var inte det ändå frestande att säga ja till? Veli-Pekka Säikkälä, IF Metalls avtalssekreterare säger:

– När vi ställer krav gör vi inte det utifrån att reallönerna ska klaras. Vi vill att de ska öka.

– Det finns utrymme för högre löneökningar. Företagen har en god lönsamhet.