Kvinnoförbunden har inte alls fått ge efter. Påslag i kronor ger samma effekt för de lågavlönade som jämställdhetspotter, anser GS avtalssekreterare Tommy Andersson.
De senaste två avtalsrörelserna har sprickan mellan LO-förbunden vuxit. Frågan om jämställdhetspotter i lönemodellen har splittrat. Den här gången är det ett starkt samordnat LO som presenterar förslaget till avtalspolitisk plattform.
– Alla har förstått allvaret efter förra årets misslyckande. Det har funnits en oerhörd vilja att hitta fram till en gemensam satsning, säger fackförbundet GS avtalssekreterare Tommy Andersson.
En satsning på de lägsta lönerna istället för en jämställdhetspott har tidigare förespråkats av industrin. Innebär det här att Kommunal och andra förbund som har velat se jämställdhetspotter har fått ge efter mest?
– Nej, det tycker inte jag. Den här krontalshöjningen riktas direkt mot de grupper vi vill trycka upp lönerna för. Och det blir ingen större skillnad i utfallet om man kör med krontal eller potter.
I kronor räknat kommer ändå de lågavlönade aldrig ikapp de som tjänar mer.
– Nej, men lönekostnaden blir högre på de områdena.
Finns det inte risk att arbetstillfällen försvinner på vissa områden när lönerna stiger snabbare?
– Den risken finns alltid, men det är inget nytt. LO har drivit en solidarisk lönepolitik sedan 1952. De företag som inte har råd med löneökningar som gör att man kan försörja sig på ett heltidsarbete ska inte finnas kvar. Men det kräver samtidigt att det finns ett starkt och fungerande omställningsstöd.
Fungerar det i dag?
– Det är lite knivigt när den nuvarande regeringen försämrade a-kassan. Det har tvingat oss att teckna kompletterande inkomstförsäkringar.
De här gemensamma kraven innebär alltså att ni är beredda att gå i konflikt för att alla förbund ska få igenom krontalshöjningarna?
– Vi har tagit varandra i hand på de här kraven så det innebär att vi ska stötta varandra.
Det är ett väldigt renodlat förslag med få krav som läggs fram.
– Vi har sagt att för att få ihop en avtalspolitisk plattform som alla kan stå bakom måste vi minska de gemensamma kraven och ge utrymme för avtalsspecifika krav. Faran med för många gemensamma krav är att de avtalsspecifika hamnar i skymundan. Det finns en hel del som behöver göras där också.
