GSSju förhandlingsdelegationer ska driva GS medlemmars krav och försvara avtalen under avtalsrörelsen. Vad är viktigast och vad blir svårast? DA pratade med fyra förtroendevalda som fått uppdrag i delegationerna.
Vägen fram till nya avtal
Fram till mitten av augusti kunde medlemmar lämna in förslag på krav som GS ska driva i avtalsrörelsen.
- I slutet av oktober lade LO fram de gemensamma krav (avtalspolitisk plattform) som de vill att alla LO-förbund ska driva. Än så länge utan siffersatta lönekrav. Samtidigt lade Facken inom industrin fram sina gemensamma krav.
- 21–22 november fattar GS förbundsmöte beslut om de ska anta de två avtalspolitiska plattformarna. Alla fackförbund fattar detta beslut i slutet av november.
- I början av december går både LO och Facken inom industrin ut med de siffersatta lönekraven.
- 11 december fattar GS förbundsstyrelse beslut om krav på förändringar i just GS kollektivavtal.
- 18–19 december utbyter GS krav med sina motparter, förhandlingarna inleds.
- Sista mars 2013 ska nya avtal vara på plats.
Marianne Eriksson. Sitter för tredje gången i civil- och förpackningsavtalens förhandlingsdelegation. Klubbordförande på Stora Enso Packaging i Jönköping.
– Svårast med uppdraget är att driva igenom våra frågor. Det är som att gå igenom en riktig mur. De är väldigt eniga på andra sidan bordet, det blir bara ”nej, nej och nej”. De påstår att det är ont om pengar och att marknaden har vikit, men det påstår de ju alltid när det är löneförhandling.
– Medlemmarna vill ha mer pengar och mer arbetstidskonto. Vi har ju bara 40 timmar i förpackningsavtalet, medan man har 63 på skogs- och träsidan. Men det blir svårt. Arbetsgivarna har hållit emot hårt på arbetstidskontot de senaste gångerna.
Pontus Bohlin. Sitter för första gången i sågverksavtalets förhandlingsdelegation. Klubbordförande på Setra Hasselfors Sågverk utanför Örebro.
– Det här är något av det största förtroendeuppdrag man kan få. Det är otroligt spännande och jag är verkligen glad att jag blev utsedd att sitta i delegationen. Medlemmarna vill ha löneökningar. Man jämför sig ofta med annan industri på orten och då ligger vi efter på sågverken. Trygga anställningar är en viktig fråga. Hos oss är det många som går på korta anställningar. Jag tror att arbetsgivarna kommer att köra stenhårt på flexibiliteten. Vi märker hur arbetsgivare vill göra lokala överenskommelser om förändrade arbetsvillkor. De vill ha mer flexibilitet i arbetstiden, skicka hem folk med kort varsel. Att stå emot de kraven tror jag blir tuffare än att få igenom reallöneökningar.
Annika Nicklasson. Sitter för tredje gången i träindustri- och stoppmöbelavtalens förhandlingsdelegation. Klubbordförande på Inwido Produktion i Vetlanda.
– Det känns som att det blir tuffare och tuffare för varje gång. Arbetsgivarna vill försämra det mesta i avtalet. De vill öppna upp för att göra överenskommelser på lokal nivå som är sämre än avtalet. Det viktiga är att säkerställa kollektivavtalets värde. Att försvara kollektivavtalet. Medlemmarna vill ha reallöneökningar, mer arbetstidskonto och trygga anställningsformer.
Anna Karlsson. Sitter för andra gången i skogsavtalets förhandlingsdelegation. Klubbordförande på Bergvik Skog plantskola i Sjögränd, Värmland.
– För medlemmarna är det viktigast att få högre lön, så är det alltid. Men det finns andra frågor. Jag jobbar på en plantskola med säsongsanställningar. Det har hänt att det varit tre veckors uppehåll mellan anställningarna. I min värld skulle det vara en tillsvidareanställning. Risken är att vi får kämpa hårt för det vi redan har. Det kan vara svårt att förklara för medlemmar efteråt att vi kanske inte fick så mycket, utan fick kämpa för att behålla det vi uppnått i tidigare avtalsrörelser.
