Arbetet är nyckeln till att komma in i svenska samhället. Nu måste parterna anstränga sig.
I en orolig omvärld kommer många nya människor till Sverige för att skapa sig ett nytt och säkrare liv. Det är en utmaning för svensk arbetsmarknad, men som alla utmaningar rymmer frågan också stora möjligheter. Begreppet integration innehåller många dimensioner men det råder stor samstämmighet om att det är inträdet på arbetsmarknaden som är nyckeln till en framgångsrik integrationspolitik. Vi kan konstatera att det är en gren som vi kan bli bättre på i Sverige.
I februari beslutade Arbetsförmedlingen att lägga ner systemet med etableringslotsar som infördes av alliansregeringen 2010. Skälet som angavs var att systemet har utnyttjats av skrupelfria ”entrepenörer” som sett möjligheter att berika sig själva med skattebetalarna som finansiärer.
Det gick till och med så långt att Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg såg sig föranledd att varna för arbetssökandes och arbetsförmedlares säkerhet.
Detta är förvisso ett flagrant exempel på hur man kan misslyckas med den goda ambitionen att länka nyanlända till det svenska samhället. Men under hela den borgerliga regeringsperioden kan man skönja samma mönster. Alliansen har haft en närmast religiös tro på privatiseringar och marknadskrafternas förmåga att lösa viktiga samhällsutmaningar.
Det är som tur är slut på detta nu. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson närmar sig nämligen problemet från ett annat håll. Hon tänker sig att parterna på arbetsmarknaden har en central roll att spela i denna viktiga fråga. Det verkar ju som ett naturligt angreppssätt med tanke på hur vi i Sverige brukar lösa frågor som är kopplade till arbetsmarknaden.
Man ska komma ihåg att de människor som kommer hit oftast har en identitet och kunskaper från sitt tidigare yrke, på samma sätt som vi definierar oss som grafiker eller skogsarbetare. Utmaningen för parterna torde vara att hitta metoder för att snabbt länka samman en tidigare yrkesbakgrund med de behov som finns i våra branscher.
Under 60- och 70-talet var invandringen en nyckelfråga för industrins kompetensförsörjning. De matchningsproblem vi ser i dag är måhända annorlunda, men med en befolkning som blir allt äldre och en framtida konkurrens om arbetskraften borde det ligga även i arbetsgivares intressen att se utmaningen som en möjlighet och inte ett problem.
Den svenska partsmodellen har visat sig framgångsrik och förvånansvärt anpassningsbar till nya förutsättningar och förändringar på arbetsmarknaden. Om det nu är så att en av de viktigaste utmaningarna för framtiden är just integration så tycker jag att arbetsmarknadsministern letar i rätt verktygslåda. Således ett bra initiativ som förpliktigar parterna att anstränga sig.
Det kan i varje fall inte bli sämre än utgångsläget.
Per-Olof Sjöö är förbundsordförande för GS-facket.
