I årets avtalsrörelse enades LO-förbunden om en låglönesatsning. Anställda med lön under 24 000 kr/månaden skulle få ett särskilt lyft. Detta slöt sen industrins parter avtal om – ett avtal som betraktas som normerande för alla i den svenska lönerörelsen.

Almega tycker dock inte att Samhalls anställda ska få del av denna låglönesatsning. Till skillnad från andra arbetsgivarförbund vill inte Almega gå med på de löneökningar som blev normerande när industrins fack och arbetsgivare slöt avtal i våras.

I lördags gick avtalet ut för de Samhallsanställda och i måndags varslade LO-förbunden om konflikt – ett varsel som berör alla Samhallsanställda. Det kan i nästa steg bli strejk.

Hur tänker Almega egentligen?

Samhalls uppdrag är att skapa utvecklande arbeten för personer med funktionsnedsättning. Det är Samhall-anställda som städar trappuppgångar, sorterar varor i matbutiker, jobbar som vaktmästare etc. De finns hos underleverantörer till våra stora företag som Volvo, IKEA och ICA och i så gott som varenda offentlig förvaltning runtom i kommunerna. En sak är säker, utan Samhalls lågavlönade arbetare skulle stora delar av Sverige stanna av.

Almega inte bara slår mot dem som redan har det svårt och förvägrar dem samma låglönesatsning som andra har fått utan i grunden hotar man också industrinormeringen. Antingen anser Almega att det är angeläget med fortsatt ordning och reda på arbetsmarknaden där industrinormeringen är en grundpelare eller så är det beredda att luckra upp tjugo års stabilitet på svensk arbetsmarknad.

Almegas Anna Karin Hatt spelar milt sagt ett högt spel. Förhoppningsvis kan andra i Svenskt Näringsliv förklara för henne att Almega är helt fel ute. Det är mänskligt ovärdigt och näringslivspolitiskt idiotiskt.

Bra att LO-förbunden, däribland IF Metall och GS-facket, tar strid i denna principiellt viktiga fråga.