Eva Burman: ”Hur är det möjligt att ingen tänkt på säkerheten?”
Sulzer ser alla i sitt system Storstockholm, Gotland, Göteborg och Malmö
Ovärdigt för ett välfärdsland
Publicerad 2018-12-11, 06:00 Uppdaterad 2020-08-25, 14:07
Ledare Det finns en lag mot ocker men den används nästan aldrig. Det borde den.
De som redan har mycket vill gärna ha mer och ofta på andras bekostnad. När bankkapitalismen växte fram i Europa på 1500-talet insåg Martin Luther faran med girigheten. Spannmålsskörden slog fel i staden Wittenberg 1539. Priserna på spannmål sköt i höjden. Handlarna började då lagra spannmål i väntan på att priset skulle stiga än mer. Det gav bra med pengar.
För Wittenbergs arbetare blev det däremot katastrof. De tvingades låna för att kunna köpa sitt bröd. Bankerna höjde räntorna. Den fattige svalt och skulderna ökade.
Luther skrev då En förmaning till prästerna att predika mot ockret. Det var ett oerhört fränt angrepp på den tidens bank- och handelskapitalism. ”En ockrare mördar aktivt. Ty det är inte bara så att han låter bli att hjälpa den hungrige. Han till och med rycker brödsmulorna ur den svältandes mun”, skrev Luther.
Ockraren missbrukade sin nästas nödsituation för att själv tjäna pengar. Girigheten blev en förbrytelse mot samhällsgemenskapen.
Tyvärr ser vi girighetens framfarter också i dag. Det finns en lag mot ocker men den används nästan aldrig. Det borde den.
Det är trots allt politiska beslut som lett till att många människor hamnat i en omöjlig skuldsituation.
I dag kan du läsa om Kjell som i och med 90-talskrisen blev svårt skuldsatt och alltsedan dess jagats av inkassoföretag och banker. Trots att banken tog hans hem där familjen med fem barn bodde fortsatte inkassofakturorna att komma. Till slut fick Kjell nog och vägrade betala. Räntorna steg och skulderna växte till enorma belopp.
Det går naturligtvis att kritisera Kjells halsstarrighet att inte betala men någonstans finns också en berättelse om att förlora sin värdighet. Skammen över att aldrig kunna bli skuldfri trots att man försökt att göra rätt för sig. Det är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige.
Samhället har ett ansvar. Det är trots allt politiska beslut som lett till att många människor hamnat i en omöjlig situation. En statlig utredning 2013 pekade på att 100 000 personer fortfarande var kvar i skuld sedan 90-talskrisen. De har återbetalat belopp som överstiger den ursprungliga skulden men jagas ännu.
”Skuldfällan innebär en livstidsfångenskap som vi inte tillåter för någon annan! Det måste finnas en chans att komma ur en situation av ständig utmätning”, sa den tidigare socialförsäkringsministern Anna Hedborg till Dagens Arbete 2016.
Skuldsaneringslagen har ändrats, men det räcker inte. Fokus måste nu sättas på kreditinstitutens och inkassoföretagens ansvar. Och skulder måste kunna avskrivas efter ett antal år. Luther hade rätt om ockret. Förbjud möjligheten att göra sig rik på andras olycka.
Hur kan man skriva en sådan ledare och göra reklam för freedom finance i samma tidning .
Jag har slutat att läsa DA , har vart metallare i 35 år.
Till Lars: För att inte läsa DA har du bra koll på både ledare och annonsmaterial. Det uppskattar jag. Vi liksom övrig press är delvis beroende av annonsintäkter för att kunna göra bra journalistik. Men vi har en tydlig policy som DA:s tidningsstyrelse antagit. Där tillåts den typen av annonser som du klagar på men bara om de är seriösa. Det finns betydligt värre låneföretag med riktiga ockerräntor. De annonsörerna säger vi nej till. Sen går det alltid att diskutera var balansen ska gå. Därför är det värdefullt med ditt och andra läsares (!) inspel.
I den fria kapitalismens namn tillåts vilka avarter som helst. Räntor som är 20-30%, det finns inget försvar för såna uttag. Ofta lånar de företagen ut pengar till människor som redan har en usel ekonomi och räknar med att en del inte klarar av betalningen. Ett visst svinn ingår i affärsidén.
Vissa människor har problem med att kunna hantera pengar och ekonomi, andra hamnar av olika anledningar i ekonomisk svacka. De här personerna utnyttjar lånebolagen hänsynslöst.
Den sortens företag måste styras upp politiskt!
Ursäkta, men varför nämns öht inte att staten är den värsta skurken och ockraren? Missa att betala in CSN studielån i tid och det ger 450 kr per lån i förseningsavgift.
Missa förfallodatum att betala in trängselavgifter a’ 10 kr och det kostar 500 kr.
Missa att deklarera i tid och det kostar x antal tusenlappar. Och staten är snabb att lämna in obetalda förseningsavgifter till kronofogden!!