Krönika Nu måste vi i den internationella fackföreningsrörelsen stiga ner från åskådarplatsen och förena oss med Gretas rörelse, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.
Klimatångest och flygskam är några nysvenska ord i spåren av de eskalerande klimatförändringarna. Någonting har länge gnagt i mig när jag följt debatten om hur vi ska komma till rätta med våra koldioxidutsläpp. Jag tror det har att göra med vad dessa ord signalerar, nämligen att både skulden och problemet är individualiserat.
Självklart har individen ett eget ansvar för vilket klimatavtryck man sätter under sin vandring på jorden. Men vi löser inte klimatkrisen på individnivå. Låt mig ta ett exempel:
Flyget står för mindre än 10 procent av de totala utsläppen i Sverige. Byggsektorn står för drygt 20 procent. Om man följer med i den allmänna klimatdebatten är det mycket mer fokus på flyget än byggbranschen. Det beror naturligtvis på att det som enskild medborgare är enklare att se över sina resvanor än att omstrukturera byggbranschen.
Vill man komma till rätta med byggbranschen krävs det helt enkelt kollektiv handling. Vi behöver politiska beslut som krav på livscykelanalyser så att nya byggprojekt kan värderas utifrån vilket klimatavtryck som görs och det blir enklare att jämföra olika byggmaterial och byggmetoder.
Den rörelse som hon har startat och som nu sprider sig som en löpeld över världen är ett praktexempel på hur kollektiv handling ökar trycket på beslutsfattare.
Vi behöver tydliga miljökrav från beställare som ofta är offentliga upphandlare, alltså politiker på lokal, regional och nationell nivå. Detta angreppssätt går att tillämpa på område efter område där utsläppen måste minska.
”Fackens roll avgörande för en rättvis framtid”
Poängen är alltså att vi måste lyfta klimatdebatten från individnivå till en övergripande politisk nivå som gör att vi tillsammans etablerar ett starkt tryck på de som har makten (både politiker och företag). Då kan vi på allvar börja kyla ner vår planet.
Därför är Greta Thunbergs klimataktivism så viktig. Hon fokuserar nämligen på makten och dess underlåtenhetssynd. När hon mötte världsledarna i Davos tidigare i år uppmanade hon dem att agera som om huset brann.
Den rörelse som hon har startat och som nu sprider sig som en löpeld över världen är ett praktexempel på hur kollektiv handling ökar trycket på beslutsfattare. Det är det enda sättet att komma till rätta med klimatfrågan och det är faktiskt ett mer hoppingivande angreppssätt än att skuldbelägga oss alla.
Det är hög tid för den internationella fackföreningsrörelsen att stiga ner från åskådarplatsen och förena oss med Gretas rörelse. Kollektiv handling är ju trots allt vårt starkaste varumärke.
Per-Olof Sjöö är förbundsordförande för GS-facket.
