Arbetsmiljö Bajamajor till entreprenörerna. Dygnet-runt-arbete för att minska smittan. Zinkgruvan har reparationsstopp – mitt i coronatider. Hundra man extra befinner sig innanför grindarna.

Reparationsstopp – även kallat repstopp – är lika med ett myller av människor. In kommer firmor som normalt inte är på arbetsplatsen. Ett virrvarr av entreprenörer. På kort tid ska firmorna sida vid sida göra underhåll och reparationer. Lägg till en ny riskkälla, osynlig för ögat, ett virus som sprids och även det måste riskbedömas. Zinkgruvan i det lilla samhället med samma namn har en sådan utmaning just nu.

I coronatider är det här inte en idealisk situation, konstaterar huvudskyddsombudet Jörgen Ingvarsson, IF Metall.

– Vi försöker sära på folk. Firmorna jobbar både förmiddag och natt. Hälften, hälften. Plus att vi har fått in extra städhjälp. Vi har gjort riskanalyser. Och tagit hit toaletter, bajamajor. Entreprenörerna ska inte in i våra utrymmen utan får ett eget område att vara på.

I början fanns det anställda som hackade på kollegor som hade en partner som jobbade inom vården.

Jörgen Ingvarsson, huvudskyddsombud IF Metall på Zinkgruvan.

De täta möten som krävs under ett repstopp har flyttats till en stor hall så att alla står utspridda när dagens arbete och säkerhet gås igenom.

– I hissarna försöker vi sära grupperna som jobbar ihop. Att de står på olika plan. Sen möter man inte motsvarande skift i samma utsträckning som förut. Vi försöker hålla distans på två meter, men det går ju inte överallt, säger Jörgen Ingvarsson.

Som huvudskyddsombud har han haft bråda dagar. Det är inte bara själva smittan utan hur människor reagerar på viruset. En del fnyser åt coronan och jobbar på som vanligt. Att hålla säkerhetsavstånd i fikarum och matsalar har i praktiken visat sig vara svårt. Andra är oroliga och reagerar på ett sätt som arbetsgivaren tillsammans med skyddsombuden omedelbart måste ta tag i.

– I början fanns det anställda som hackade på kollegor som hade en partner som jobbade inom vården. Ett antal är jätteoroliga för smittspridning, så att det gränsar mot mobbing. Kränkningar är inte okej. Det tar vi tag i direkt, säger Jörgen Ingvarsson.

I andra ytterkanten finns anställda som inte bryr sig alls.

– Som skiter i det. Så olika reagerar vi människor och det avspeglar väl samhället i stort.

I hissarna är det svårt med säkerhetsavståndet när hela skiftlag ska ner i gruvan. Zinkgruvan har inte som några mil bort, på Aspa bruk i Olshammar, infört temperaturmätning vid entrén och begränsningar i trånga utrymmen.

– En eller max två personer får åka hiss samtidigt hos oss beroende på hur stor hissen är. Vi har också minskat ner på människor i manöverrummen, mekanikerna som jobbar två och två har munskydd och varje morgon när personalen kommer till jobbet testar vi om de har feber med en temperaturmätare som vi håller ett par centimeter från pannan, berättar Sonny Johansson, Pappers huvudskyddsombud på Aspa bruk.

Intranätet uppdateras varje dag. En anställd på bruket har fått åka in till sjukhus på grund av covid-19.

– Vi skriver såklart inte ut några namn. Däremot svarar vi på frågar, har diskussioner och pratar regelbundet. Det är viktigt att vara öppen och berätta om det händer något nytt på coronafronten, säger Sonny Johansson.

Även Zinkgruvan kör med öppna kort. När Dagens Arbete träffar fackets ordförande första gången är det början av mars och viruset har ännu inte stängt ner Europa. Men eftersom en entreprenörsanställd åkt bil med en coronasmittad efter en skidresa i Italien tar företaget det säkra före det osäkra och stänger grindarna. Ingen utom fast personal släpps in.