Tändstål En specialslipad knivrygg är bäst när elden tänds med tändstål. Metallbrickorna som följer med håller inte måttet, enligt de sjöscouter som testat.
En kall vind sveper in över scoutstugan vid Näsudden, utanför Östhammar. Sjöscouterna Philip Metzén och syskonen Theodor och Lovisa Palm har förberett sig för att testa eldstål. Philip går på industrigymnasiet och syskonen Palm går en utbildning med energiprofil på Forsmarks skola. De har täljt loss tunna flisor från torra vedträn av tall och gran.
Totalt testas sju olika tändstål. Till sex av stålen följer det med metallbrickor som ska dras mot materialet för att skapa gnistor. Morakniv saknar metallbricka och får därmed inget betyg i den kategorin.
Testlaget har egna knivar med slipade knivryggar, vilket visar sig vara överlägset för att skapa gnistor.
– Man får mer kraft med kniven vilket ger större och starkare gnistor. Och kniven har man alltid med sig, säger Theodor Palm.
– Men det skadar inte att det följer med ett metallbleck, säger Lovisa Palm.
Först ut är tändstålet från Casström som är lite mer påkostat med ett handtag i trä. Och det visar sig att metallblecket fungerar hyfsat bra.
Värre är det med den sågtandade varianten från Max Fuchs.
– Taggarna tar mest bort material från tändstålet, säger Philip Metzén.
En fördel med tändstål är att de ofta fungerar trots att de blivit blöta. Scouterna doppar dem i en kåsa med vatten innan de ger sig på dem.
Trots blåsten lyckas testarna få fyr på tändmaterialet med de eldstål som ger bästa gnistorna. Testet visar att Casström var bäst, tätt följt av Light my fire som också är ett av de billigaste stålen.
Scouterna är överens om att goda förberedelser är viktigt när brasan tänds med eldstål. Materialet ska vara torrt och det gäller att hitta lä.
– Bäst är att skrapa fram ett litet fint pulver från baksidan av näver, säger Theodor Palm.
