DA testar | Pulverkaffe. Det dyraste snabbkaffet är sämst. Det tycker tre skogsarbetare som provsmakat sju olika sorter i en liten koja i Hälsingland.

Snabbkaffe är både enkelt och praktiskt. I med ett par tre skedar frystorkat pulver i en mugg med lite hett vatten, rör om, och allting är klart. Dessutom är det mer hållbart än bryggkaffe.

Men vilken sort är godast egentligen? Och vilken ska man helst undvika? Sånt avgör man förstås bäst själv. Kaffe har hundratals olika smakämnen, och vad en hissar kan en annan lika gärna dissa.

Med detta sagt kan vi dock konstatera att såväl Lars Nilsson som Kjell-Åke Jonsson och Patrik Lodin – tre maskinförare vid Vallsta Skogsmaskiner i Bollnäs – inte var särskilt förtjusta i det ekologiska och Fairtrade-märkta kaffet från Coop Änglamark.

Tvärtom, det fick sämst totalbetyg av alla: ”Smaklöst och blaskigt.”

Dessutom är Änglamark dyrast i jämförelse. Hela tre gånger dyrare än den billigaste, Amora Classic. Visst, denna lågprisvara skulle säkert få en barista att ta sig för pannan, men faktum är att alla tyckte om den. Framför allt för dess smak. ”Gott och starkt”, som han som gav den högsta betyg, en femma, slog fast.

Nescafé Lyx, det kanske mest kända och vanligaste märket, gav han däremot en etta.

Smakprovningen ägde rum i en liten rastbod intill ett kalhygge i inre Hälsingland, och trion fick inte på förhand veta vilket kaffe som var vilket. För att inte påverka eller låta sig påverkas av varandras omdömen, drack de dessutom av sorterna i olika ordning.

Vattnet värmdes upp på ett gasolkök, och doseringen fick de själva bestämma. Ingen använde socker eller mjölk.

Bäst i test, sett till totalbetyget och trions gemensamma tyckanden, blev Coop Mellanrost. Den ansågs både fyllig och god. ”Top of the line!”, som en skrev.