Arbetsrätten Att en försvagad anställningstrygghet skulle ge fler jobb är nyliberalt flum. Tvärtom ger ökad otrygghet rädda arbetstagare, sämre arbetsmiljö och fler konflikter.
Coronakrisen är inte över. Smittan skördar människoliv samtidigt som Sverige och världen går in i en djup ekonomisk kris och massarbetslöshet. De flesta sunda beslutsfattare funderar i detta läge över hur man ska skapa ökad trygghet och rädda jobben. Men i vårt land vill nu politiker i stället luckra upp anställningstryggheten. Det är okunnigt och dumt.
När coronan slog till infördes nästan omgående möjligheten till korttidspermitteringar i Sverige. Att parterna på arbetsmarknaden i rekordfart kunde sluta dessa korttidsavtal beror på att det i kollektivavtalsmodellen råder en ömsesidig maktbalans mellan fack och arbetsgivare. Denna balans är grunden för den tillit som lett till att vi har en av de mest fredliga arbetsmarknader i världen.
Nu vill Centern och Liberalerna riskera denna tillit genom att kräva att anställningsskyddet ska luckras upp. Januariavtalets kompromiss mellan S, MP, C och L innebar att staten tillsatte en las-utredning i väntan på att parterna skulle förhandla. Utredningen har nu kommit med sina förslag som skulle förskjuta maktbalansen rejält till arbetsgivarens fördel. Det är ett avsteg från utredningens direktiv. Den är därför på goda grunder kritiserad av LO, TCO och Saco liksom av arbetsmarknadsministern.
Att en försvagad anställningstrygghet skulle ge fler jobb är nyliberalt flum. Tvärtom ger ökad otrygghet rädda arbetstagare, sämre arbetsmiljö och fler konflikter. Det visar både forskning och erfarenheter från andra länder.
Olle Wästberg, en gång Sveriges generalkonsul i New York, skriver på DA Debatt om varför han insett att anställningstryggheten bör värnas. På den amerikanska arbetsmarknaden, där ”easy hire – easy fire” råder, skapas en auktoritär företagskultur.
”Bristen på arbetstrygghet skapar i det amerikanska arbetslivet en hållning av ineffektivitet och tystnad. Las i Sverige gör varje anställd till något av en investering och motiverar vidareutbildning i åtskilliga företag. Så är det definitivt inte i USA”, skriver Wästberg som har tillhört Liberalernas ledning i 30 år. Han uppmanar sitt eget parti att tänka om.
Las har sina brister vilket visat sig i mängden osäkra anställningsformer och bemanningsjobb. Arbetslivet lider inte brist på flexibilitet utan på kompetent arbetskraft. Det behövs mer av lärande och trygg omställning. Parterna gör därför rätt i att förhandla vidare om en modernisering av arbetsrätten. Men las-utredningen bör förpassas till papperskorgen.
