Per-Åke, 64, älskar bensinmackar – driver museum i garaget: ”Blodad tand”
Skulle bara köpa en – sedan spårade det ur ”Det är jakten som är grejen”
Förlorar jobbet – men får inte veta varför
Publicerad 2022-09-06, 07:00 Uppdaterad 2023-04-11, 15:50
Ny lag Det var i princip bara att trycka på nödstoppet och packa ihop, säger Robban. Sedan i fjol måste alla som jobbar med sprängmedel godkännas av myndigheterna. Flera har fått sluta sina jobb – utan att få veta varför de skulle vara olämpliga.
Uppdatering 11 april 2023: Både Robban och ”Björn” är numer godkända att jobba med sprängmedel, efter att MSB tvingats göra om prövningarna.
Så går prövningen till
Företag skickar in uppgifter till MSB på anställda som ska hantera explosiva varor.
MSB skickar vidare uppgifterna till polisen, som gör en lämplighetsprövning.
Om polisen inte anser att personen är lämplig får MSB ett meddelande om att hen är olämplig för att hen ”förekommer i brottsliga eller olämpliga miljöer”. MSB fattar beslutet om godkännande eller inte. MSB har helt gått på polisens uppgifter.
Om personen bedöms olämplig får arbetsgivaren veta det. Kanske kan personen omplaceras, eller så får den inte jobba kvar.
Inga tydliga riktlinjer
Polisen ska göra en helhetsbedömning, men uppger inte exakt varför personen inte bedöms lämplig. I lagen finns inga tydliga riktlinjer om var gränsen går.
I förarbetena till lagen står: ”Tidigare brottslighet av inte alltför bagatellartad beskaffenhet kan medföra att personen inte bedöms uppfylla lämplighetskravet.
Även sådana omständigheter som att personen har försatts i konkurs kan vara relevanta att beakta.” Det står alltså kan, inte att det måste vara så.
Arbetsrätten
Vad händer om en anställd inte blir godkänd? Ska personen sägas upp, omplaceras eller rent av avskedas? Läget är väldigt oklart, och kommer kanske vara det tills det prövas rättsligt.
Från IF Metalls sida vill man att det ska gå att omplacera personer till andra tjänster på företaget där det inte krävs tillstånd.
– Vi var noga med att företagen skulle titta på respektive befattning när de sökte tillstånd, inte generellt för alla anställda, säger Georgios Kontorinis på IF Metalls förhandlingsenhet.
Han säger att en sådan uppdelning mellan olika tjänster är något som man fått företagen med på mer och mer.
– Det blir ett jobb att göra för klubbarna, att se till att man avskiljer olika områden.
LBE
Lagen om brandfarliga och explosiva varor.
Robban hade gått på sitt pass på fredagen när telefonsamtalet kom. Han och sambon hade ordnat det så, hon jobbade i veckorna och Robban fredag, lördag, söndag med att tillverka gevärskrut på Eurenco i Karlskoga. De kunde vara med sin bebis, spara föräldradagar och ändå få en bra inkomst.
Pengarna behövdes, bara några månader tidigare hade de köpt ett radhus i Filipstad.
Den här januarikvällen var det säkerhetschefen Catharina Stenström som ringde på Robbans mobil.
Budskapet var: Du kan inte jobba kvar. Företaget kan riskera sitt tillstånd.
– Det var i princip bara att trycka på nödstoppet och packa ihop, säger Robban.
2019 var ett dystert år i svensk brottsbekämpning. Gängskjutningarna fortsatte, men nu skedde också fler sprängdåd, ”fler än någonsin i modern tid”, enligt polisen. Ofta på allmän plats. Regeringen ville göra något, snabbt.
Exakt hur brottslingarna fick tag på sprängmedel visste inte polisen. En del var hemmagjort, en del importerat, och en del, misstänkte polisen, hade stulits från arbetsplatser. Framför allt byggen hamnade i fokus.
Politikerna ville skärpa kontrollen, och ett steg blev att titta på vilka som hanterade sprängmedel i arbetet.
2021 ändrades lagen: Alla som ska hantera sprängmedel i jobbet måste först bedömas som lämpliga. Annars kunde företaget förlora sitt tillstånd.
Bedömningen skulle göras av MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) eller kommunen.
De skulle i sin tur ta hjälp av polisen i bedömningen. Men exakt vad som gjorde en person olämplig sa inte lagen.
2016 gjorde Robban något han fått ångra. Han berättar hur han tog bilen in till stan en kväll, gick på krogen. Planen var enligt honom att promenera de 1,5 kilometerna hem. Väl på krogen blev han sviken av sin dåvarande flickvän, berättar han. Han blev förkrossad, ville därifrån, hem, genast. Han gick. Så såg han bilen på parkeringen.
Så såg han bilen på parkeringen.
– Jag tänkte inte så mycket, bilen stod där, jag tog den. Man är inte så smart när man är onykter. Det var ett klantigt jävla misstag som inte går att få ogjort.
När han parkerade hemma tog polisen honom. Han fick blåsa. 1,6 promille, väl över gränsen för grovt rattfylleri.
Robban dömdes till en månads fängelse, men eftersom han inte var straffad tidigare omvandlades det till böter. Han fick alkolås på bilen och ta blodprover regelbundet.
– Jag tycker jag har avtjänat mitt straff ordentligt.
2018 sökte han jobb på Eurenco. De såg rattfyllan i belastningregistret. Han fick förklara sig, och fick jobbet.
Så kom den nya lagen. Robban bedömdes som ”ej lämplig” av MSB. Någon motivering fick varken han eller företaget, men han säger att det måste vara rattfyllan.
– Det finns inget annat. Jo, jag hade en fortkörning när jag körde med den här till BB i Karlstad, säger han och stryker sin ettårige son över håret.
Han försvarar absolut inte rattfyllan, säger han, men tycker att det är väldigt hårt att förlora jobbet för den.
– Jag hade jobbat i fyra år, tagit mitt straff och skött mig exemplariskt. Fyllekörningen var för sex år sedan. Och det var ju ingen misshandel eller att jag sprängt någonting.
Efter beskedet blev det kaos. Radhuset, arrangemanget med arbetstiderna, ekonomin.
– Det var ett helvete. Hur skulle det bli med allt?
Det var jättetufft, framför allt för dem förstås. Det var svårt att förklara vad som hände när man inte kunde ge klara besked om varför.
Håkan Talberg
På en av Eurencos enheter inne på det stora Boforsområdet på Björkborn i Karlskoga övervakar Mats Liljequist processen där råvaror nitreras. Ut i andra änden kommer sprängämnet pentyl, som bland annat används i sprängdeg och sprängkapslar till gruvindustrin.
Som alla andra på Eurenco har Mats genomgått MSB:s kontroll, och blivit godkänd. Ändå är han upprörd över att flera arbetskamrater fått sluta.
– Du kan inte försvara dig. Det enda du får höra är att du inte får jobba här. Min kollega hade en mild rattfylla för 3–4 år sedan. Det har ju inget med jobbet att göra!
Håkan Talberg är ordförande för IF Metall-klubben och har företrätt många av dem som förlorat jobbet.
Han tycker att bestämmelserna öppnar för godtycke. MSB har förlitat sig helt på polisens yttrande, och mycket av det polisen tittar på råder det sekretess kring.
– Säg att det beror på att du finns i misstankeregistret. Då får du inte reda på det, säger Håkan Talberg.
Det finns heller inte några tydliga regler om vad som gör att man inte blir godkänd. Det ville MSB ha, men politikerna sa nej (se artikel på nästa uppslag).
Håkan Talberg tror att lagen kom till snabbt för att blidka den opinion som vill ha hårdare tag mot brottslighet.
– Det här är resultatet.
Robban var inte den enda personen som säkerhetschefen Catharina Stenström ringde till. Flera personer på Eurenco blev inte bedömda som lämpliga.
– Det var jättetufft, framför allt för dem förstås. Det var svårt att förklara vad som hände när man inte kunde ge klara besked om varför. Processen och regelverket var otydligt även för oss på företaget.
Hon kontaktade MSB och förklarade att det var skötsamma personer som företaget gärna ville ha kvar, men beslutet stod fast.
Syftet är bra, men det är inte genomtänkt.
En annan som fick sluta var Björn (som egentligen heter något annat).
I hans förflutna finns också en rattfylla, men inte grov. Han berättar hur han satt hemma med några vänner en lördagskväll och åt och drack vin och öl, när han tvärs över åkern såg att en bil körde upp bredvid grannens hus, släckte ljuset, tände, flyttade sig några meter.
– Vi har haft en del inbrott här.
Han ringde grannen.
– I stundens hetta satte jag mig sen i bilen för att spärra vägen.
Så han körde ut på stora vägen några hundra meter och in mot grannen, ställde sig i vägen. Problemet var att det inte var någon inbrottstjuv. Det var polisen. Han fick blåsa. Det blev böter och alkolås.
Björn bedyrar att polisen inte kan ha något annat på honom.
– Hade jag gett fan i att titta ut genom vardagsrumsfönstret den där kvällen hade jag sluppit det här.
Alla som DA pratar med på Eurenco – anställda, de som fått sluta, fack och chefer – säger att de tycker att tanken med hårdare kontroller av vilka som hanterar explosivämnen är bra.
Alla är också kritiska till hur lagen är utformad.
– Syftet är bra, men det är inte genomtänkt, säger Catharina Stenström.
– Man måste ta hänsyn till vad man gjort och i vilket sammanhang, säger
IF Metalls Håkan Talberg, och tillägger att det inte är särskilt troligt att de sprängmedel som används vid våldsdåd är stulna från industrier.
– Jag tycker det är en bra lag när man ska anställa nytt folk, säger Robban. Men folk som jobbat flera år och skött sitt jobb, det är fruktansvärt.
Björn säger:
– De måste sätta ribban, vad gäller? Vad händer om någon snattar på Ica? Vågar jag gå emellan om någon blir misshandlad?
Att inte veta vad som gäller är det som skapar mest oro. Vad händer om man råkar prata med någon som har kriminella kopplingar utan att man vet om det? Kan man hamna i ett spaningsregister och bedömas olämplig? Ingen vet.
Eurenco
Har cirka 320 anställda, varav cirka 205 operatörer.
Tillverkar krut och sprängämnen för både civilt och militärt ändamål till kunder i framför allt Europa och USA.
Nästa fråga gäller vad som händer om man inte blir bedömd lämplig. En möjlighet kan vara att omplacera personen, men på Eurenco har man dragit slutsatsen att alla anställda på något sätt hanterar explosivämnen.
– Även om inte alla har händerna i explosivämnena så styr vi över kvalitet, kontakt med kunder, transporter och transaktioner. Så ur rättvise- och säkerhetssynpunkt har vi valt att alla ska kontrolleras, säger säkerhetschefen Catharina Stenström.
IF Metall tyckte att företaget ändå borde ha försökt hitta tjänster där man inte behövde prövas, så att de som inte blev godkända kunde omplaceras. I stället slutade det med att företaget gjorde upp med de anställda om att de skulle sluta.
Håkan Talberg kan förstå att de anställda sa ja till erbjudandet, men tycker också att det var synd. Nu vet man inte vad som gäller nästa gång. Kan en person som inte är lämplig sägas upp? Rent av avskedas?
Nu är alla som jobbar på Eurenco kontrollerade. Alla nyanställda måste gå igenom kontrollen, vilket har gjort att det tar längre tid att anställa. Catharina Stenström säger att nästa gång MSB kontrollerar de anställda är det en annan sak.
– Om någon inte blir bedömd som lämplig nu, då är det något som har hänt. Då får vi se hur det blir.
Karlskogas industrier går i dag för fullt, vilket har gjort det lättare för de som blev av med jobbet att hitta nytt. Å andra sidan, en stor del kretsar kring försvarsindustrin, arbetsplatser där man också blir kontrollerad. Även på andra företag har personer blivit bedömda som inte lämpliga. Ibland har de omplacerats i företaget, ibland har företaget överklagat och fått behålla personen.
Efter månader av letande har Robban nu hittat en jobblösning som funkar något sånär med familjelivet. Han tar hand om sonen på dagarna och arbetar extra eftermiddagar och helger på kommunen.
– Nu har man ingen tid med sambon i stället.
Till hösten ska sonen börja på förskolan och Robban ska söka heltidsjobb. Han har överklagat MSB:s beslut, men det lär ta tid innan det kommer upp i förvaltningsrätten.
Han har också andra planer. På uppfarten till radhuset står båten uppställd, och Robban fiskar gärna gös och gädda i sjön Daglösen några hundra meter bort. Drömmen är att en gång starta eget och bli fiskeguide.
Björn har också fått ett nytt arbete.
– Jag var ihärdig och sökte jobb, jag är lyckligt lottad. Men jag trivdes med mina kollegor på Eurenco, jag hade inte tänkt sluta.
Läs också
Myndigheterna stoppar anställda – men har inte tillgång till fakta
Det är MSB som beslutar om en person som jobbar med att tillverka sprängämnen är lämplig. Myndigheten har hittills förlitat sig på polisens yttrande, utan att veta vad det grundar sig på.
Även kommunerna kontrolleraR
Både MSB och kommunerna fattar beslut om företags tillstånd att hantera explosiva ämnen.
MSB har hand om tillverkande företag, och kommunerna om företag som bara använder och förrådshåller explosiva ämnen (till exempel gruvor eller byggen).
