KRÖNIKA Skyddsombuden och arbetsmiljöarbetet har fått en alltmer osynlig roll i kollektivavtalen, skriver Maria Steinberg, författare och docent i arbetsmiljörätt.
Varför bidrar vissa fackförbund till att osynliggöra skyddsombuden genom att låta medbestämmanderegler ta över? Skyddsombudens uppgift är att verka för att arbetstagarna ska få behålla livet och hälsan.
LO kämpade tidigare hårt för att arbetstagarsidan skulle kunna påverka säkerheten på arbetsplatserna och lyckades med det både i lagstiftning och genom övergripande överenskommelser från 1942 till början av 1990-talet. Tanken var att lagstiftningen skulle kompletteras med arbetsmiljöavtal. I dessa hade skyddsombuden en stark och tydlig roll.
Efter 40 år som arbetsmiljöjurist, föreläsare och forskare om skyddsombud och deras inflytande, oroas jag över att vissa fackförbund så lättvindigt osynliggör skyddsombudens viktiga roll. Uppdraget liksom tunnas ut, nästan säljs bort, och arbetsmiljöarbetet är alltmer osynlig i kollektivavtalen.
Vid en översiktlig genomgång av LO-förbundens kollektivavtal finner jag att arbetsmiljöfrågorna och skyddsombudens ställning är mycket olika behandlade. Alltifrån enbart en hänvisning till arbetsmiljölagen till att skyddsombuden får tydliga instruktioner och stöd i ett arbetsmiljöavtal.
Varför är vissa ombudsmän mer stolta över att ha drivit MBL-frågor än att ha skyddat skyddsombud som hindrats? När jag frågar ombudsmän om de drivit några skadeståndsärenden om brott mot medbestämmandelagen skiner de upp och säger stolt att de har de minsann gjort.
När jag frågar om de drivit några ärenden där skyddsombud hindrats tittar de ner i golvet och ser förlägna ut. Få rättsfall har drivits i AD om skyddsombud i jämförelse med MBL.
Ett fenomen jag är frågande till är nationella skyddsombud. På landsomfattande företag och myndigheter skapas nationella huvudskyddsombud, samordnande huvudskyddsombud och huvudhuvudskyddsombud. Dessa saknar stöd i lag och jag misstänker också i kollektivavtal. Håller det i AD om de trakasseras? Är de behöriga att lämna in en 6:6a-framställan?
Jag tvivlar på det.
Och hur kan det ha blivit såatt ledamöterna i en skyddskommitté i vissa fall består av flera fackliga företrädare med ingen eller ringa arbetsmiljöutbildning och endast ett stackars välutbildat skyddsombud?
Jag får ett intryck av att den fackliga representationen är viktigare än att ta till vara på skyddsombudens arbetsmiljökunskap. Vissa förbund har till och med avtalat bort skyddskommittén.
Jag har stor respektför det fackliga arbetet och vet att tiden inte räcker till för de fackliga organisationerna att göra allt som skulle behövas. Jag har här velat peka på utvecklingen av skyddsombud och arbetsmiljöfrågor, som trots dess starka skydd i arbetsmiljölagen alltmer nedprioriteras och osynliggörs i kollektivavtalen.
Arbetsmiljölagens starka reglering syftar till att skydda arbetstagarna, så att de får behålla livet och hälsan. Skyddsombuden har i lagen fått en viktig uppgift: att lyfta fram dessa frågor. Tanken var att kollektivavtal skulle ge ytterligare stöd till dem.
Det är med besvikelse jag ser hur skyddsombud och arbetsmiljöfrågor alltmer får ge plats åt MBL och dess företrädare.
Fackförbundens nedprioritering av skyddsombud skrämmer mig.
