PERSPEKTIV Bilarbetarstrejken i USA påminner om värdet av rikstäckande kollektivavtal med minimilöner, skriver DA:s Harald Gatu.

Lordstown, Ohio. Ett litet samhälle med lite över tre tusen invånare. Beläget i det som kallas ”rostbältet” med nedlagda fabriker, industriorter på dekis med stängda affärer och sjunkande befolkningsantal. Inte långt från det Youngstown och dess forna stålindustri som Bruce Springsteen gjort känt i låten med samma namn.

I Lordstown hade General Motors länge en monteringsfabrik med som mest 15 000 anställda. Som tjänade hyfsat. Ungefär lika mycket som uppe i Detroit.

För fyra år sedan stängdes fabriken.

Men för inte så längesedan gav General Motors liv åt Lordstown igen. Tack vare den gröna omställningen. President Bidens klimatpaket IRA lockar företag med frikostiga krediter om de bidrar till att ställa om produktionen till att bli mer hållbar. GM hakade på.

I Lordstown samarbetar nu General Motors och det sydkoreanska LG Energy Solutions om att tillverka batterier till elbilar. Det samägda företaget, Ultium Cells, kan räkna med skattelättnader på 1,2 miljarder dollar om året.

Lönen för de anställda då? Den är långt under vad som är normalt för bilarbetarförbundets medlemmar.

När fabriken körde igång i augusti låg ingångslönen på 16 dollar i timmen (cirka 175 kronor). Hälften mot vad bilarbetarna i Detroit tjänar.

Ja, nu ser ni vad som händer med Bidens gröna omställning, påpekade den republikanske senatorn från Ohio, Trump-supportern JD Vance. “Bra betalda industrijobb försvinner och ersätts med gröna jobb till halva lönen.” Tvärt emot vad som utlovats från Vita huset. President Biden talar ju ofta om att den gröna omställningen ska ge bra, välbetalda industrijobb.

Arbetarna på Ultium Cells har valt att ansluta sig till bilarbetarförbundet, United Auto Workers, som därmed har mandat att förhandla med företaget. Förhandlingar pågår just nu.

Fabriken är visserligen inte uttagen i den strejk som UAW just nu utkämpar. Men villkoren på Ultium Cells har ändå hamnat i blickpunkten under den pågående konflikten: Innebär Bidens gröna omställning att gamla välavlönade jobb ersätts med sämre betalda?

Förhandlarna i Lordstown har ögonen på sig.

President Biden hade kanske inte behövt vara lika nervös om den amerikanska industrin – likt den svenska – haft rikstäckande kollektivavtal med minimilöner. Då hade saken varit biff, i stort sett. Ultium Cells hade varit tvungna att följa ett centralt avtal.

Med rikstäckande kollektivavtal finns inget utrymme för underbudskonkurrens och lönedumping. Ingen ska behöva gå till jobbet och tjäna minde än vad kollektivavtalet säger.

Den ordningen är minst sagt avlägsen i USA.

I Teslas elbilsfabriker finns inte plats för några fackliga förhandlare eller kollektivavtal. När elbilstillverkaren Rivian tar över Mitsubishis gamla fabriker – där UAW tidigare hade avtal – saknar de anställda avtal. Förlorare är arbetarna. Undersökningar visar att bilarbetare utan kollektivavtal tjänar 11 procent mindre än arbetare på arbetsplatser med avtal.

Bilarbetarförbundet ställer upp på den gröna omställningen. UAW:s förbundsordförande Shawn Fain har varit tydlig med att bejaka den. Den är bra, den är nödvändig men den måste vara rättvis. Annars går den inte att genomföra, säger han.

Osäkerheten om omställningen eldar på strejken. Elmotorn med sina betydligt färre komponenter kräver färre anställda än vad förbränningsmotorn gör. Bilfacket UAW befarar att 35 000 jobb är i farozonen i och med elektrifieringen. Farhågorna besannas efter att Fordchefen Jim Farley sagt sig kunna spara in 40 procent av de anställda när företaget bara producerar elbilar.

Så mycket viktigare för de fackanslutna bilarbetarna att i dag slå vakt om sina villkor. UAW-strejken trappas upp och omfattar nu 18 000 arbetare vid ett 40-tal fabriker.

För inte så längesedan var en strejk i amerikansk bilindustri näst intill otänkbar. Den låg i spillror. I samband med finanskrisen 2008 var biljättarna i fritt fall och i den vevan såldes de svenska dotterföretagen. Ford och General Motors var konkursmässiga ägare till svenska Volvo Cars respektive Saab Automobile.

De ”tre stora” var plötsligt inte längre så stora. Chrysler köptes upp av italienska Fiat, Ford tog sig med mycket möda över vattenytan medan General Motors räddades av staten och var för ett tag i praktiken förstatligat innan det – efter en hårdhänt rekonstruktion – sattes ut på börsen och återprivatiserades.

De tre klarade sig med nöd och näppe. Sedan dess har deras aktieägare enligt Financial Times frikostigt belönats. De har fått dela på 85 miljarder dollar. Motsvarande 935 miljarder kronor. Trots att de tre i dag säljer färre bilar, tappat marknadsandelar och deras anställda sett reallönerna sjunka. Sånt ger bränsle till strejken och debatten om behovet av rättvisa i omställningen.

UAW-ledaren Shawn Fain: ”Vi har tröttnat på att leva i en värld där profiten står över människorna. Vi har tröttnat på företagens girighet och tillsammans ska vi kämpa för förändring utav bara helvete”.

De känner stödet. Enligt sajten Politico stöds strejken av 54 procent medan 18 procent är emot.

Måhända ger det de fackliga förhandlarna i Lordstown råg i ryggen.