Lan Racingsimulatorer, zombiespel och Fortnite. IF Metall tog över Sveriges största gamingcenter för en dag.

Då och då hörs besvikna utrop eller plötsliga, ilskna skrik. Flera ”Jävlar!”, ”Fan också!” och ”Jävla skit!” överröstar med ojämna mellanrum lokalens ventilationssystem. Långt inne i mörkret hörs ett mer lågmält jämrande. ”Nej, nej, nej.” 

Andra låter mer desperata: ”Gå inte in där. GÅ INTE IN DÄR!” 

Hösten har kommit till Stockholm och ute är det kallt, blåsigt och regnigt. Inne är det nedsläckt och dovt. 

Perfekta förhållanden för ett lan. 

Space, mitt i centrala Stockholm, är Sveriges största permanenta datorspelshall. I lokalerna i bottenplan av den första Hötorgsskrapan, finns en hel arena för e-sport och 400 speldatorer. I dag är 100 av dem upptagna – bokade av IF Metall avdelning 15. 

– För att vara första gången är det här riktigt bra, säger Mathias Buske, som är ansvarig för ungdomsverksamheten på IF Metalls Stockholmsavdelning.

Han står innanför entrén till datorhallen, intill ett bord med informationsblad om facket och disktrasor med IF Metall-tryck. I lokalen bredvid står datorerna uppradade. Alla medlemmar i avdelningen är inbjuda, inklusive familj och vänner. 

Ett 40-tal IF Metallare har hittat hit. En av dem är 45-åriga smörjaren Mersad Hasanović, som till vardags jobbar på Stockholm Exergi. Spel är, om han ska vara helt ärlig, inget för honom. Han sitter visserligen med headsetet på vid en av datorerna – men han försöker mest av allt bara hänga med i vad hans åttaåriga son Imran gör i spelet Fortnite. 

– Vi spelar Fifa hemma ibland. Han brukar vinna med 14–0, säger Mersad och nickar mot Imran. 

Nu sitter han här tills sonen har tröttnat. Det tar nog några timmar. Imran rusar ivrigt mellan den toppmoderna gamingdatorn och flipperspelet intill.

Ute i havet av datorer rör sig Tor Henriksson. Han är anställd av Space och har arbetstiteln gamemaster. Tor stämplade in för sex timmar sedan och har lika många timmar kvar, ändå liksom studsar han fram. Nu hjälper han alla IF Metallare att logga in på rätt spelserver. 

– Det är de vanliga frågorna. Typ om hur man startar spelet, eller hur man loggar in. Ibland kan det vara lite väl enkla frågor. Jag menar, har du ens testat starta om datorn? Men det här gänget sköter sig bättre än de flesta. De har skött det mesta själva, säger han och pekar in i mörkret, mot lokalens ena kortsida.

Där sitter Martin, Eric, Jake och Latif, med krökta ryggar och halvt böjda över skrivborden. Datorskärmarna lyser upp deras ansikten snett nedifrån. 

– Kom ihåg att när ni skriver om Martin så måste ni presentera honom så här: ”Martin, med en Dodge från 1955.” Den där plåtburken är det enda han pratar om, säger Eric Lindström, vars ögon sticker upp bakom en av skärmarna.

Martin Friberg, med en röd Dodge från 1955 hemma i garaget, har precis spelat racingsimulator fullt utrustad med ratt och pedaler. Det är en av dagens tävlingar. Den IF Metallare med snabbast tid på den virtuella tävlingsbanan vinner pris. Men för Martin gick det så där, han hade helst kört med manuell växellåda, inte automat som tävlingsbilen nu var inställd på.  

Till vardags jobbar gänget ihop, eller har jobbat ihop, på Bilia norr om Stockholm. Nu flyr de fyra bilmekanikerna i stället från oändliga vågor av zombier i spelet Left 4 Dead. 

Hagelskotten flyger. Motorsågar kapar kroppsdelar och molotovcocktails sätter eld på omgivningen. 

Vi lägger ingen vikt vid vad de väljer att spela.

Mathias Buske.

Eric Lindström spelar fegt. Han har hittat en Chevrolet G20 och ställer sig helt sonika på taket och väntar in de instormande fienderna. Eric har laddat upp inför lanet och på skrivbordet framför honom står en Dr. Pepper, en Fanta-burk, choklad och en chipspåse. Redo för tolv timmars spelande. I spelet bär han namnet Gangsta retard.

– Det är lugnt, jag står på en Cheva G20 och väntar, säger han till de andra medan han avfyrar skott på skott på skott. Ändå är han först att dö.

– Nu hinner du käka i alla fall, säger Jake Lustig som fortfarande är vid liv.

På väggarna intill lyser tv-skärmar med information, om kollektivavtal, IF Metall och om den svenska modellen.

Uppe på IF Metalls förbundskontor har det funnits en viss farhåga inför lanet. Hoppas det inte spelas en massa våldsspel, har det låtit. För hur går det ihop med fackets värdegrund?

Men det där viftar Mathias Buske på IF Metalls 15:e avdelning bort.

– Vi lägger ingen vikt vid vad de väljer att spela. Det är helt valfritt och upp till var och en. Hur stor del av Sveriges befolkning spelar inte spel? Det är inte som att alla går runt och är våldsamma för det.

Lanet är en del av IF Metall Stockholms nystartade ungdomsarbete. Avdelning 15 är ungdomligare än IF Metall i stort, var femte medlem i avdelningen är under 30. Ändå är det en utmaning att locka unga till facket. Därför är den här typen av evenemang särskilt viktiga, säger Mathias.

– Det är ju så, unga förtroendevalda växer inte på träd. Vi måste fortsätta visa att vi finns och varför facket är viktigt.

– Det är bra att facket gör sånt här. Då har man något att umgås över utanför jobbet, säger Martin Friberg, medan han fyrar av några välriktade skott mot en samling framrusande zombier.

Martin och Eric brukar umgås – de har ett garage ihop och bor nära varandra – men att de alla fyra umgås är mindre vanligt. Särskilt utanför jobbet. Tiden finns heller inte alltid under arbetsdagarna. 

När Bilia-gänget i tur och ordning har dött zombiedöden, åtminstone en gång var, väntar nästa spel. Och sen nästa. 

– Vi blir kvar här tills vi tröttnar, säger Eric.