En strejkbrytare hade inte haft det enkelt att obemärkt ta sig in i Fords fabrik i Köln under strejken i förra veckan. Grindarna hade tejpats igen och fabriken vaktades av fackmedlemmar med bengaler i händerna.

I den svenska Teslastrejken går det däremot betydligt lugnare till.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

Den röda flamman lyser starkt från bengalerna i medlemmarnas händer. Rödvitrandig tejp täcker ingången till Fords fabrik i Köln. Tyska IG Metall är upprörda och har satt hårt mot hårt. En stor strejk är i gång.

Scenen utspelade sig utanför Fords fabrik förra onsdagen. Det efter att företagets ledning beslutat om stora nedskärningar, och en stor majoritet anställda röstat för strejk.

I dag arbetar totalt 11 500 personer på fabriken. Ford vill de kommande åren kapa runt 3 000 tjänster, främst på grund av företagets sjunkande försäljningssiffror.

”Tesla skiter fullständigt i svenska lagen”

I Sverige använder vi oss inte riktigt av samma tuffa strejkmetoder. Här står oftast strejkvakterna vid grinden i stället för till entrén till fabriken och någon tejp-blockad av ingångar sker inte.

Jānis Kuzma har varit strejkvakt i för IF Metall i Malmö sedan dag ett i Teslakonflikten. Han tycker gott att facket kan tuffa till sig och stöttar blockaden och strejkmetoderna tyska IG Metall i Köln använder sig av.

Han har träffat äldre svenska strejkvakter som berättat om hur de tidigare använt liknande metoder.

– Under 80- och 90-talet var det normalt att blockera ingångar, för att verkligen visa var man står i strejkrörelsen. Jag förstår IF Metalls sida, det är viktigt att inte visa aggressivitet, men i detta fall, när Tesla skiter fullständigt i den svenska lagen, är det något vi också behöver göra, säger Jānis Kuzma.

– Fackrörelsen har en över hundraårig tradition i Sverige, den har gamla rötter. Om det inte vore för den här historiken hade vår rörelse i dag aldrig varit möjlig.

Han tycker att en tydligare blockad är nödvändigt.

”Inte så stor skillnad mellan länderna egentligen”

Jonathan Herlitz, utredare på IF Metall med särskilt fokus på Tyskland, menar att det i Sverige finns en så pass stark organisation – med hög anslutningsgrad till facket – som i sig bidrar till ett hårt tryck när förhandlingar pågår. Då är inte tyska strejkmetoder nödvändiga.

– Jag tror inte att det är så stor skillnad mellan länderna egentligen, möjligheter för bra organiserat samtal finns i både Sverige och Tyskland. Men vi har en väldigt tydlig förhandlingsstruktur, en stark konsensus och en bra modell.

Den strejk som ägde rum i Köln är en så kallad varningsstrejk, en kortare strejk som ofta pågår under 24 timmar. Efter varningsstrejker återgår parterna till förhandlingar. I Sverige är motsvarande påtryckningsmedel att fackförbundet varslar om strejk.

Jonathan Herlitz upplever att han de senaste åren sett en ökning av konflikter och strejk i Tyskland. Speciellt efter de höga inflationspriserna och pandemin, men även på grund av sämre lönsamhet i vissa sektorer.

– Den tyska fordonsindustrin befinner sig i en riktig kris, och tullarna gör inte saken bättre, säger Jonathan Herlitz.

Strejkvakten Jānis Kuzma har löpande kontakt med tyska IG Metall, han vill gärna att de ska träffas för att dela idéer kring det fackliga arbetet. Som i fjol när IG Metalls medlemmar från Fordfabriken i Köln var på besök i Malmö. Han menar att de har mycket att lära av varandra.

– Vi måste hålla ihop, våra rörelser är sammankopplade.