Den stora robotarmen sträcker sig flera meter över fabriksgolvet. Intill arbetar några betydligt mindre robotar. Tillsammans matar de fram detaljer, håller material på plats och ser till att produktionen flyter.
För Alexander Pettersson-Gallagher är de en naturlig del av vardagen.
– Jag tror att många tänker på Terminator när de hör ordet robot. Men våra robotar är egentligen mer som armar som flyttar saker från punkt A till punkt B, säger han.
Han arbetar som maskinoperatör och huvudskyddsombud på Alfa Laval i Eskilstuna. Själv kör han inte robotarna direkt, men jobbar sida vid sida med dem varje dag.
Och självklart har robotarna fått smeknamn. Den största kallar han för ”Big boy”.
– Officiellt har den inget namn, men för mig är det Big boy.
Den stora roboten har funnits på avdelningen i omkring fyra år. Tillsammans med en betydligt mindre robot sköter den delar av svetsprocessen.
– Det är lite som en familj. Den stora maskinen jobbar tillsammans med en av de minsta. Det är en rätt cool kombination.
Vilken är din favorit?
– Den lilla roboten. Att storleken spelar inte alltid roll.
Samtidigt är det något med Big boy.
– Jag är 1,91 lång och den här är nästan dubbelt så hög. Den har en räckvidd på ungefär åtta meter och enorm kraft. Skulle den vilja gå igenom någonting så gör den det.
Men, säger han, säkerheten är rigorös. Robotarna arbetar inom avgränsade områden och är omgivna av skyddssystem som ska förhindra olyckor.
Vad är poängen med robotarna?
– De underlättar mycket manuellt arbete och har den här precisionen som kanske är svår att ha för människor.
Hur ligger det till med Big Boys löneutveckling?
– Den är nog inte jättebra tror jag. Tror inte han fått nån löneutveckling på länge trots att han jobbat stenhårt.
Vad otacksamt!
– Ja, det kan jag tycka. Det är därför det är viktigt med kollektivavtal och facklig styrka.
