Efter Ferrita: policy läggs fast

Stridsåtgärder måste vara väl förankrade hos medlemmarna i företaget innan facket varslar.Vill inte de anställda ha ett kollektivavtal kan facket, i vissa lägen, avstå från att driva frågan. Det skriver Metall i en handbok som ska hjälpa ombudsmännen att undvika nya konflikter i stil med striden på Ferrita för några år sedan.

I boken, som också är ett policydokument, anges två förutsättningar som måste gälla för att en metallavdelning ska driva frågan om kollektivavtal på ett företag. För det första ska företagets verksamhet ligga inom något av Metalls avtalsområden. För det andra ska någon av de anställda vara medlem i Metall.

Förbundet skriver att uppdraget att teckna kollektivavtal ska ges mycket hög prioritet i verksamheten ute på avdelningarna. Men det finns situtationer då avdelningen kan avstå från att ställa krav på avtal. Det kan till exempel vara en medlem som är provanställd och som tror att han/hon inte blir fast anställd om facket kräver kollektivavtal. Vid sådana tillfällen kan avdelningen avvakta och komma igen senare när den fasta anställningen är klar.

Det kan röra sig om en arbetsplats där medlemmarna inte vill ha ett avtal av andra skäl. De kanske anser att de har det bättre utan kollektivavtal, som de anställda på Ferrita. Lyckas inte facket övertyga dem om fördelarna med ett avtal, kan facket avstå från att driva frågan.

Metall skriver i boken att det är olämpligt att hota med konflikt, när stridsåtgärderna inte är förankrade bland medlemmarna. Det kan i värsta fall leda till att medlemmarna går ur facket, vilket också hände på Ferrita.

Konflikten på Ferrita började hösten 1997. De anställda på metallföretaget i Köping ville inte strida för ett kollektivavtal, trots detta varslade Metall om blockad mot företaget. Det hela slutade med att Metalls medlemmar på företaget (fem av de 19 anställda var medlemmar) gick ur facket. Och Metall fick dra tillbaka sitt varsel utan att ha fått ett kollektivavtal.