Jamal El-Haj, ledamot av IF Metalls förbundsstyrelse, åkte för några veckor sedan för att hälsa på föräldrarna i Libanon. I går lyckades han och familjen lämna landet.
– Katastrof. Libanon har inte upplevt ett värre krig, någonsin.
När Dagens Arbete når Jamal El-Haj sitter han på ett hotellrum i Turkiet. Han är trött och orolig. I går lämnade han Libanon med sin familj i egen bil. Det kändes säkrare än att försöka följa med bussarna som svenska UD organiserar. Människor är i panik, säger Jamal El-Haj, och det är svårt att ta sig till bussarna.
Han och familjen har befunnit sig i norr. Norra Libanon ansågs vara ett ofarligt område när Israel inledde bombningarna. Men nu är ingen del av landet är längre säker, säger Jamal El-Haj (bilden).
– De bombar hela Libanon. Ingen är säker någonstans. Situationen är värre än någonsin. I går stod jag på en bro i norr, vi var på väg till syriska gränsen. Det är en liten bro, inget strategiskt mål. Tre timmar senare bombar Israel det här området. Fruktansvärt.
Jamal El-Haj hade räknat med att stanna i Libanon hela juli. Nu försöker han och familjen i stället ta sig till Sverige så fort de fått andas ut. Om några dagar räknar de med att vara hemma. Men oron för släkt och vänner som är kvar i Libanon kan de inte resa ifrån.
– Vi fick sms från min frus syster. De bombade alldeles i närheten. Och både min mamma och pappa är sjuka, pappa har astma, de behöver båda läkarvård. Det är inte längre säkert där de är.
– Mig är det ju ingen fara med. Jag kan lämna Libanon. Det kan inte de.
Jamal El-Haj är, förutom ledamot i IF Metalls förbundsstyrelse, vice ordförande i förbundets Malmöavdelning.
