Det kan vara dags för en omvärdering av industrins löner som norm för hela arbetsmarknaden. Det sa LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin i en eko-intervju i går. Nu får hon mothugg av IF Metalls ordförande Stefan Löfven.
På IF Metalls hemsida säger han att det är för sent att ändra den vedertagna ordningen. Avtalsrörelsen drar i gång i höst och i början av nästa vår ska de nya avtalen vara klara.
Han pekar också på att svensk export (framför allt industriprodukter) motsvarar 50 procent av BNP.
– Vi får inte göra fel där, utan vi måste ligga i takt med Europa, så att vi inte slår ut företag, säger han.
Per-Olof Sjöö, ordförande i GS-facket (före detta Grafikerna och Skogs- och Träfacket), tycker att det finns en poäng i att titta på andra branscher, hur konkurrensutsatta de är. Han är öppen för en diskussion, men han vill inte överge systemet som sådant.
Modellen med industriavtalet och att industrin sätter riktmärke har fungerat bra, säger han. Inte bara för industrin utan för arbetsmarknaden som helhet.
– Industrins anställda riskerar att slås ut om en annan ordning ska gälla.
Han pekar på skillnaden i utsatthet. Handeln till exempel sker alltid här, tillverkningen av en vara går i de flesta fall att utföra var som helst.
– Höjs lönerna med 5 procent inom handeln höjs lönerna med lika mycket för dem som jobbar för Lidl, ICA, Konsum och alla andra kedjor som är verksamma i Sverige.
Men för industrilönerna gäller andra villkor. Blir det löneökningar på 5 procent i Sverige och bara 2 procent i omvärlden, kan det innebära att produktionen flyttas.
