Arbetslivsinstitutet återinförs i någon form under mandatperioden. Det lovade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet på Arbetsmiljöriksdagens politiska debatt.

Löftet kom inte av sig självt utan som svar på en applåderad publikfråga : När och hur återinförs Arbetslivsinstitutet? Ali Esbati (V) högg snabbast i panelen:

– Beslutet att lägga ner Arbetslivsinstitutet var ett av de sämsta besluten under Alliansregeringen, konstaterade han.

Han pekade på att mer pengar avsätts i den nya budgeten åt arbetsmiljöforskning, men att man ännu inte har ett färdigt förslag.

– Det dröjer, men vi måste komma dit, utlovade Esbati.

Med reservationen att det nog inte blir riktigt som förut instämde Markus Manhammar (S) och Marco Venegas (MP). Det gjorde däremot inte Fredrik Malm(FP):

– Regeringspartierna har lovat mycket, vi får väl se om detta blir ännu ett av de svikna vallöftena, sade han och inkasserade dagens första bu-rop.

– Vi är ett litet parti och har inte regeringsmakten, vi får vänta och se vad det kommer för förslag. fortsatte Malm och fick medhåll av Lotta Finstorp (M).

Detta var den sista frågan med bestämda krav på korta svar eftersom tiden var slut. Det gjorde att en given följdfråga till Malm och Finstorp hängde kvar i luften: Nedläggningen av Arbetslivsinstitutet var en av alliansregeringens första beslut – ställer ni inte längre upp på det?

Dittills hade annars debatten varit tämligen tam. En film från skolan och en från sjukvården visades där en stressad rektor och en stressad barnmorska frågade vad politikerna kunde göra för att förbättra deras situation.

Om skolan rådde enighet bland panelens riksdagsledamöter om faran med klåfingrig detaljstyrning från de kommunalpolitiker som faktiskt ansvarar för skolan. När det gällde hur man underlättar för skiftarbetande sjukvårdspersonal påpekades att detta delvis är avtalsfrågor. En grundläggande oenighet skymtade dock i båda fallen: Kan dessa frågor lösas utan att den offentliga sektorn får ökade resurser?

En publikfråga som uppenbarligen ensam räckt till en hel paneldebatt var hur goda arbetsmiljöer ska kunna förenas med den förändrade arbetsmarknad som alltmer präglas av sms-anställningar, F-skattare, bemanningsföretag och andra former av osäkra anställningar. Här spretade åsikterna:

Å ena sidan fanns Ali Esbati som ville riva upp lagen om allmän visstid och drastiskt minska osäkra anställningar. Å andra sidan Fredrik Malm:

– Det är omöjligt att malla in det digitala i det analoga. Att sönderreglera den nya arbetsmarknad som växer fram kommer inte att skapa fler jobb, särskilt inte när det kommer så många nya människor som behöver komma in i det svenska samhället.

Ett inlägg stack av mot resten. På frågan om varför arbetsmiljöfrågan verkar så politiserad svarade Marco Venegas:

– Arbete är viktigt, men det finns en annan dimension.  Vi i Miljöpartiet tycker att vi ska jobba mindre, vara ute mer i naturen och njuta av den och kulturen. Med den arbetstakt vi har i dagens samhälle kommer vi att krascha.